RSS

Vöger och Hänster

hur svårt kan det vara – kan man undra ibland 🙂 Som synes i menymapp ovan är jag RGRM-ledare och då jag ändå var inne på ämnet så tänkte jag att alla kanske inte är insatta i hur skallen fungerar. Enkelt brukar jag säga att höger hjärnhalva är det du föds med och vänster det du lär dig från att det du föds. Så som ni då säkert förstår blir t ex en stroke en utmaning på olika sätt beroende på vart den brakar loss, eller ett utvärtes trauma som orsakar skada. Här har ni något jag verkligen brinner för. Att hjälpa på ett roligt sätt. Det är väldigt smart och utmanande, oavsett om det är trauma bakom, neurologiska sjukdomar eller friskvård där man kan över upp koncentration och koordination. Skall man träna skall det vara roligt och jag brukar säga att jag inte är så noga med att det kommer ut i armar och fötter utan att trafiken i hjärnan kommer igång, så kommer det andra i den takt det kan. För egen del är jag dubbelhänt, skriver och har allt med pennfattning i vänster hand, men i övrigt är jag högerhänt. Dock har nog den lite mer avancerade matematikgenen gått och lagt sig 😀 Kan ha mycket med att göra att jag tröttnar när jag inte kan få ihop logiken. Så – rött till vänster kroppssida och blå på höger.

VHHH

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Vi får hålla i hatten

Jösses vilka kastvindar. Alla förberedelser visade sig vara genomtänkta och vad jag ser så har inget brakat iväg. Såg i flödet på FB att Amigo hade vänt och gått in igen då han blåst omkull när han lyfte på benet 😀 Vinden har vänt och brakar nu in rakt västlig mot nattens södervind. Flaggstången svajade betänkligt när jag lade mig och det var inte läge att ha fönstret på glänt. Dock fick det bli lite småblåsigt inne från kl 07 då jag höll på att få lite lätt värmeslag. Har verkligen vant mig vid att ha öppet så att det är frisk luft. Lite värre när det kommer från väster då det blåser rakt in.

Igår var det Zumba Gold och drygt 30 st var vi även denna gång. Saknar några, men två har fysiska hinder och några är på långsemester så vi får se hur många vi blir innan terminen är klar. Men runt 10 st nya så det fyller på sig. Har några riktigt sköna bönor i gänget som ger tonvis av energi. Det är så härligt att beskåda grupper man har. Personligheter, vart de står i lokalen osv. Har man som jag varit instruktör i snart 20 år så får man en överskådlig blick, se alla utan att titta på någon. I början brukar jag försöka att räkna ut vem som kommer pipa iväg på 2-3 ggr när den inte får en maximala uppmärksamheten framför scenen, den som gömmer sig längst bak och som man med fröjd ser att man lyckas ge självförtroende och utvecklas och våga sig längre och längre fram. Vilka som helt enkelt bara är och vilka som sticker ut.

Alla personligheter behövs för att ge gruppen dynamik och det behövs minst 12 st för att ha en bra förutsättning. Vissa behöver man slipa ner i kanterna och vissa vässas till. Allt som oftast har man lyckats och alla passar ju inte in och trivs i alla sammanhang så det brukar liksom lösa sig. Här är det ju inte så mycket kurs om vi så säger utan man hänger med och får med sig det hela på köpet. Men en gång dansinstruktör, alltid dansinstruktör 🙂

Skrivit det förr och gör det igen. Att vara vuxenpedagog är något jag verkligen gillar. Hjälpa och få folk att tänka Aha! Utmaningen att förklara så att folk förstår och klura ut hur man skall ”lura” dem att själva komma på’t. Träffat många med ursäkten att nej jag kan inte alls och då brukar jag svara att det är upp till mig som instruktör att se till att du klarar det. Bara viljan finns. Där är det allt som oftast där det kan falera. Många har hört hela livet att de inte kan så ja, det blir härliga utmaningar 😀 Omvårdande pedagogik var det någon som sa en gång och där är nog det som är min grej och jag är glad att jag fick möjlighet att få jobba med detta både på fritid och numera i firman.

Visst är det tillfälligheterna i livet som gör att man hamnar där man gör. Speciellt för mig som velat göra så mycket men då jag haft problem med matte och annat så har jag inte haft pushen och stödet att klara av matten på ”den tiden” så att få in arkitektutbildning mm som jag hade behövt för att göra det jag ville göra. Sedan var jag i fel ålder för andra utbildningar, både för ung och sedan för gammal. Får nog säga har det varit tillfälligheterna spel hela vägen i yrkeslivet och goda kontakter. Jag har egentligen bara fått ett jobb där jag själv sökt och det var jobbet i Karlsborg. I övrigt har det varit tips, förfrågan från kontakter osv. Ja bemanningsföretagen har man ju sökt till, men sökte, hamnade i deras stall och sedan har de fixat resten och skickat ut mig och efter intervjuer så har det passat och så var man igång. Jag är ju ingen som hoppar runt utan har varit minst 5-10 år på varje ställe – bemanningslivet brukar innebära 1-3 år. Det har rullat på trots avsaknad av lång utbildning och folk som sett vilka färdigheter man har/haft, utbildat sig allt eftersom osv.  jag hade dock gärna sett att jag hade fått mer motivation och stöd vad det gäller vänster hjärnhalva 🙂 Skall vi tro vad neurologen så har jag ju överskott med de grå på höger sida.

Första utbildningen jag höll i var när jag lånades in till Televerket Data (ja ni, så gammal är jag 🙂 ) för att hålla utbildning i nya ordbehandlingssystemet KIS och det var ju bara SÅ häftigt, att kunna ordbehandla och lagra dokument! Ja nu snackar vi slutet av 80-talet. Vet att vi hade en gammal härk till dator m floppydisk och det uråldriga ordbehandlingen Works.

Vi har allt varit med om en hel del i utvecklingen 🙂 Ungarnas min när man förklarar vad man hade innan de ens var påtänkta. Det rullas med ögon, suckas och ges skeptiska blickar när vi entusiastiskt berättar om hur det var ha ha. Därför undrar jag emellanåt vad dessa kids kommer berätta för sina barn och barn barn som kommer se dagens teknologi som rena stenåldern. Var det bättre förr?? En bra fråga. Brukar tänka på Dagny när hon svarar -Nä det var ett rent elände 🙂 och hennes klassiska och under bara ordspråk – Man skall inte gamla till sig!

Oj nu blev det en halv roman igen som hoppar hit och dit (that’s me 🙂 ) //Svejs!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Ibland blir det inte värre

utan bättre. Var på återbesök idag hos ögonläkaren och minsann, all tvätt, smörj och ordningsamhet har faktiskt gjort att synen är bättre, prickarna på hornhinnan var borta, kvalstren i fransrötterna var knappt synliga så det var mer än bra. På tavlan såg jag raden över den röda, alltså  nr 3 och senast nr 7. När hon satte glas med +1,5 på mina så såg jag klart längst ner på handtavlan och hon var mer än brydd över att det hade blivit så mycket bättre. Skall sluta med krämen jag haft i 4 mån och återgå till Rozex som är receptfri så att vi får se om det är den krämen som gjort jobbet eller om det enbart är min flitiga rengöring. Nu blir det till att skaffa terminalglas så att jag kan få se så där bra. Vore ju en dröm det. Dock behöver bilen servas så ja, det blir till att prioritera utgifterna.

Jobbat några timmar här och där och varvar. Igår och idag har det inte blivit någon långpromenix men igår trampades det runt på IKEA och Bergvik. Vi tog lunch på IKEA och sedan vidare till diverse klädkedjor men hallå eller.. har man genomlidit 70-talet så är jag ju inte direkt sugen på att återgå till kläder som ja jag vet inte… men vissa kostymer/dräktjackor är snygga, hade liknande i mitten av 80-talet. Dock, krås och fluff är inte min grej alls. Så får egen del blev det billigt. Mamma tog andra affärer när jag gick till Clas Ohlson. Ny klockradio och mobilhållare till bilen. När jag stod i kön kom jag på att jag hade julklappskortet i plånkan så nu kostade det gratis och jag har en 50-lapp kvar. Nöjd. ICA Maxi för lite inköp och sedan till Grums och möte med Distriktsstyrelsen. Vi var hemma vid 21:30 så det blev en lång dag.

Idag for vi in till stan vid 11-snåret och nattens tokblåst hade gett sig lite men nog riste det bra i bilen. Vi lunchade på CSK och det blev kockens hörna som bjöd på Ceasarsallad. När jag varit hos ögonläkaren och även fotat hornhinnorna for vi hemåt. Jag har plockat av en hög med tomater igen och säkrat växthuset genom att stänga lucka och dra igen dörren ordentligt. Amplar är nedplockade och flygande föremål inplockade. Väderkvarnen stöp inatt så jag lade den längs med så att det inte drar iväg över tomten.

Mamma skall på bingo i grannbygdegården och jag och Eva skall fixa mat åt syrran och Nattis som kommer senare från stan.

Ja det var väl ungefärlig sammanfattning av senaste dagarna.

Vi får hålla i oss kommande dagar och hoppas att det inte blir allt för jäkligt med blåsten

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Tjärnen runt

har det blivit både sön, mån, tis men i morgon får fossingarna vila. Känner i hälarna att det varit intensivt. Orkar gör jag men som sagt, alla delar på kroppen är inte allt i så samarbetsvilliga. Men de rundor som hinns med är ju bra.

Jobbar hemifrån men orkar inte sitta långa pass så jag varvar lite. Idag var det jätteskönt ute även om man höll på att blåsa bort och jag fick hålla i grejerna när jag satt i paviljongen på eftermiddagsfikat. Solen värmer gott och vi har haft runt 18 grader och halvstorm.

Körövningen igår var OK och då en av solisterna inte kommer vara med så fick jag frågan om jag ville vara med och sjunga solo på Put your hand in the hand. Klart man vill det, men det är mittemellan mina toner så jag gick på hur han har sjungit den och det kommer att funka. Men det är en lite snabbare version och man får hinna med att betona texten så att man hinner med. Gått här och övat och nu tycker jag att det sitter. Men det blir till att öva varje dag 🙂 Skall bli roligt. Avsade mig ett annan solistdel där jag inte tyckte att det gav något för själva låten, det måste vara rätt röst på rätt ställe så att publiken känner att det lyfter. 8/10 har vi rep med orkestern inför Gospelfestivalen så det ser jag fram emot.

Hur det gick för Eva? Hon kom på 4:e plats i det tuffa motståndet och ”vann” i den klungan som inte är i samma klass som de som tog medalj. Hon körde väldigt bra och Ville var på springhumör så de nya skygglapparna verkade fungera bra.

 

Igår var det brandövning för de som jobbar och hjälper till på travbanan så hon och gänget hälsade på hos brandmännen.
Eva fire
Säga vad man vill men denna 13-åriga tjej har ett väldigt aktivt liv 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Frost

på sina ställen denna morgon. Husväggen är väl lite uppvärmd så jag vet inte om det var under nollan, men det visar +1. Ser i FB-flödet att det varit frostigt runt omkring här.

Personalen i Vita Huset drog till Örebro tidigt i morse då Eva skall tävla. Så även igår då Färjestads Travskola kom 4:a igår i Ponnykampen i Årjäng och idag blir det alltså individuellt travlopp. Hon körde inget igår utan var med på kunskap- och samarbetstävlingarna. Det blir fulltecknade helger för dem.

Ville gör lite som han vill men Eva har bra hand med honom. Lasta i transport eller gå ur kan vara stört omöjligt emellanåt, men i dag tog det bara 15 min skrev syrran på FB. Här är Eva på väg att lasta Ville och lille Emil.
eva-o-ville-o-emil
Ville är placerad i ett lite för svårt startfält men som Eva sa, vi satsar på att få honom att slå sitt rekord, så hon har en skön inställning. Syrran är mest nöjd om de inte blir diskade 🙂 Galopp, tappade skor osv. Han kan bli lite ”fjompig” för saker omkring honom på banan så man vet aldrig. Eva verkar vara den enda som klarar av att köra honom vad jag har förstått. De har visst annan utrustning till honom sa de igår men jag fattar nada ha ha. Emil skall köras av Amelia och då brukar det bli fart på de små benen. Herrar med mycket egen vilja. Minst sagt 🙂

Drog upp dammsugaren till friggeboden igår och städade undan alla gamla blomblad från vintern, det har liksom inte hunnits med och snart är det dags igen. Nu var det dräglig temperatur att vara där uppe och det blev en lång stund som jag satt på trappen och njöt av det härliga vädret när jag var klar. Det är vackert så att det nästan gör ont när man sitter där uppe. Man tänker bra där… men kanske lite för långt.. då kommer en ångestknut krypandes så det blir till att koncentrera sig på annat. Hemma är väl där man är men ja, det här stället har mina rötter hela vägen ner under rullstensåsen. Men ingen idé att ta ut saker i förväg.

Grannen hjälpte Jan igår så nu är flaggstången upprätt och nya vimpeln på plats. Intressant att se hur länge det dröjer innan den slår knut på sig 🙂
Vimpel

Då ingen är hemma i Vita Huset så får vi ha hand om lille Hårbollen idag. Skall ta en långpromenad tänkte jag, så får vi se om herrn tycker att det är OK att jag bestämmer vart vi skall gå. Alltid förundrad över hur en så liten hund kan slå ner ändan så hårt i backen. Dock lite lättare att förflytta än en envis häst.

Ja vi får väl gilla läget och konstatera att hösten smyger sig på. Nu är det tid för en av mina trädgårdsfavoriter som håller länge.
Sedum-Kärlekskort
Tror att denna ligger officiellt på FB – kan vara roligt med snö… men bara kanske..

 

 

 
3 kommentarer

Publicerat av på 16 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Dramatik i Vita Huset

kan man väl säga att det blev igår. Även om jag skrattade högt när jag läste syrrans meddelande på Messenger och gärna hade haft en kamera in action så tror jag inte att Morris var lika road 🙂 Bakgrund till detta är att syrran frostar av stora frysboxen. Ett ställe där de mer viga herrarna i skaran pälsklingarna brukar ha som liggplats eller mellanbro till andra höga positioner i deras kuvös.
2018-09-14 22.03.51
Stackars lille Morris ♥ 😀 Han kom nog upp snabbare än han kom ner ha ha. ”Polis-hunden” Amigo fick nog spel han med när det inte var som vanligt 🙂

I övrigt en fredag som innehöll tidig anslutning till Välsviken innan vi for till Zumban då jag skulle köpa lina, hakar och vimpel till vår flaggstång. Zumbapasset var svettigt som vanligt och en mindre bra dag vad gäller koordinationen hos instruktör’n, men det är bara att skratta och bjuda på sig själv. Byta om till torrt och försöka få håret någorlunda torrt innan vi kom till Folkets Hus för lunch med mammas gamla klasskompisar. Kaffet tog vi hos Gerd innan vi for hemåt. 10 min utanför stan stannade jag bilen och sa till mamma att nu får du köra och när jag satte mig bredvid och slapp koncentrera mig slocknade jag på någon minut. 10 min räckte och sedan var jag OK igen. Pizza hos syrran och sedan TV och bara vara.

Flaggstången skall upp igen, vi fick fälla den i torsdags då Jan var hemma och kunde hjälpa till. 5 år sedan senast och vi konstaterade att vi nog blivit svagare sedan dess 🙂 Så det blir till att mobilisera hjälp från någon av grannarna när den skall upp igen. Fästet satt kvar högst upp då nylonöglan till haken på själva vimpeln hade lossnat. Linan var sliten vid hakarna så vi klippte av dem en liten bit och sedan testade vi och då räckte inte linan ner till snurrfästet.. konstigt för så mycket klippte vi inte. Men nu sa vi att vi köper nytt så vet vi att det håller några år framöver.  Vimpeln som inte ville längre skall få bli en förkortad version och hänga med upp när vi gör i ordning flaggstångsgranen när det blir så dags. Man vänjer sig snabbt vid att kunna se hur mycket och vart ifrån det blåser.

Igår fick jag äntligen kontakt med servern på jobbet så att jag kan börja jobba hemifrån. Tog sin lilla stund men nu så är jag igång.

Nu skall jag gå ut och fixa flagglinan och sedan ge mig på diverse saker i trädgården. Fler tomater behöver nog skördas. Mumsar i mig av Hundred & Thousand då jag plockade av en hel skål här i veckan.
Tomat

De är små supermumsiga. Även Tiny Tim-tomaterna har levererat men de är inte lika goda som de små även om de är goda. Minigurkorna levererar så vi har fullt sjå att hinna äta upp allt. Trevliga problem.

Ja mer än så finns det nog inte att förtälja sedan i onsdags. Nu får vi ha en fortsatt bra lördag.

 
1 kommentar

Publicerat av på 15 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Blev inte klokare

efter samtalet med sköterskan, men hon har antecknat och försökt hämta sig från förvåningen att jag mått så dåligt i o m att jag var så pigg och nöjd när jag var där i slutet av april. Men nu får vi se. Hon lyckades med konststycket att få tag på läkaren och hon sa att det kunde vara biverkningar och då får vi sänka dosen, men då sa jag att om jag nu gör det och känner av det så får jag ju körförbud igen och det pallar jag inte. Vi beslöt att avvakta till jag varit till ögonläkaren och fixat den biten så skall jag återkoppla. Ärligt talat ett jäkligt jobbigt samtal…. men man får bryta ihop och gå vidare.

Var till frissan på förmiddagen så nu är det mindre klistrigt och blev bra mycket mjukare. Ser vådligt snäll ut men det går nog över 🙂

Nu kom mamma hem från syjunteträffen och det verkar ha varit en intressant sittning så nu vill jag höra allt ha ha.  Travsällskapet i Vita Huset samt övriga kommer och käkar med oss när de återvänder till byn vid 20-snåret.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 september, 2018 i Vardagsinlägg