RSS

Får gilla läget

att det är 6 mån kvar av körförbudet. Regler är regler så det får man ta. Men budskapet gick fram att jag mår dåligt av allt och jag skall inte behöva må skit av biverkningarna så nu skall vi prova att ta bort  50 mg så får vi se om det lättar. Får väl hålla på tummen att det räcker i dos och gör livet lite roligare igen. Hon insåg också när jag påtalade saken att de missat att koppla in sköterskan som har hand om EP-patienterna. Så hon bad om ursäkt och hon ser till att jag får tid i januari så får stämma av hur jag klarar av nya dosen. Det är ju detta jag har eftersökt. Få en tidslinje att gå efter. Nu har det ju varit knäpptyst sedan i augusti utan besked om vad som kommer härnäst. Hon var i alla fall gullig och tog sig verkligen tid så jag bad om ursäkt i tanken när vi gick då det säkert var en krake som fick vänta länge då jag var första efter lunch.

Vi for till Aila och jag var lite sen så jag travade iväg till kiropraktorn som är en kort bit därifrån. Madre Mia, var det behövligt eller var det behövligt?? Nu kan jag vrida huvudet åt vänster igen utan att det tar emot och bäckenleden lät som rena brödpaketet och högerbenet var 1,5 cm längre än det vänstra så det har varit rejält snedställt. Spoky känsla att gå när man kom därifrån och benen var lika långa 🙂

Det började snöa så vi försökte att komma iväg vid 15:30 och orkade inte göra mycket mer så det blev stångrakt hem. Vikenområdet i stan är ett litet helvete runt 16-tiden då det är en jäkla trafik från Skoghallshållet och rödljusreglering på stora bron. Inte läge att göra vänstersväng om vi säger så. Men vi hade en snäll medtrafikant som släppte förbi en vänstersvängare på vår gata och släppte emellan även oss. Träligt väglag att köra i för mor. Menfrån stora vägen och hem är det rena rallyvägen och det kom mer snö idag så det är lika vackert då det även är tämligen vindstilla.

Har ju muttrat om bastuvärmen i mitt rum och jag tycker nog – någonstans i mitt ifrågasättande sinne på det som inte sägs funka – att det är lite märkligt att reglaget eller vad man nu kallar det man skruvar på, inte fungerar sedan krökar’n tog loss det. Det är ett litet helvete att trä den tillbaka och jag hade ingen skruvmejsel till ringen som skall hålla den på plats men jag tog i som hejsan och den ploppade på hjälpligt. Vred på den och tänkte att nu får jag vänta och se hur det känns när jag är klar i badrummet. Si på f*n vad jag kan! 🙂 Funkade ju utmärkt. Amatörhantverkare kan de med 🙂 Så inatt har det varit svalt och skönt. Den sitter lite på tjofes men det får de fixa när de kommer med pannan. Vilket ”år” det nu blir…

Nu är jag trött, både mentalt och kroppsligt så jag skall inte sitta vid datorn mer idag. Sköt om er!

 

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 december, 2017 i Vardagsinlägg

 

Landskapssången

Efter gårdagens hyllningsprogram till Sven-Erik kan man säga att det blev blött i ögat både en och två gånger. Att Oscar orkade vara med bara 6 v efter att han dog är otroligt men det gav även programmet en fin inramning på något vis. Man kände sorgen efter pappa så man vet hur han känner sig och de två hade ju ett än mer speciellt band genom musiken också. Ddumbas avslutande version av Två mörka ögon var outstanding och Wij’s version av När solen färgar juninatten med bara stråkar som komp var också fin.

Då jag är gammal klasskompis med deras basist så dök denna video upp i hans flöde och finns både på Youtube och deras FB-sida. Finstämt och en fin version av vår landskapsvisa ♥ .

 
1 kommentar

Publicerat av på 10 december, 2017 i Vardagsinlägg

 

och snön kom tebax..

big time.. det har vräkt ner nästan hela dagen och syrran och Amgio kom kämpandes i, jag det är väl runt 15 cm och lillsnutten med sin mjuka päls i kramsnö.. hon fick komma in hit och få bort kocklera under mage, ljumskarna och ”armhålorna” på honom för det gör ju ont också när det packar ihop sig.
171210-Migo
Då det slutat snöa kände jag att det var dags att röja lite runt entrén samt sopa fram mammas bil så vi kommer in i den i morgon. Hej hopp vad snö.
171210-1
Vi har som tur är en långskaftad mjuk sopkvast som vi använder till bilen numera, så blir det inte så tungt och även mor kan sopa av taket. Som sagt, det har kommit en hel del under dagen. Igloo 🙂
171210-3
Men det är vackert då det är vindstilla och bilderna blir som de blir i mörker och med mobilen, men när jag  lyckats dra/släpa/ploga tunga soptunnan ner till tömningen så blev jag stående och slogs av hur vackert det är så här skall ni få bild av byn sett mot öster från vårt hus.
171210-4
Grannens hästar som stod nere vid vägen har varit lagom roade under dagen och de söker skydd hos varandra. Blev en siluettbild.
171210-4a
Även trädgården ger lite julkänsla
171210-2
När jag var klar vred Bore på snökanonen igen så vi får se när han blir nöjd denna gång.
171210-5
Stugan ser ut som ett litet pepparkakshus i snön. Nu kom snöplogen förbi så det är körbart. Jan är på hockey så vi får se om han hinner få undan ikväll eller om han tar det i morgon bitti. Skulle verkligen vilja ha en mindre mer lätthanterlig snöslunga. Den vi har kan jag inte dra igång, går knappt att rubba startsnöret. Nåja, handkraft och skyffel får duga så länge. Kiropraktorn bokad i morgon så det blir nog bra.

 
8 kommentarer

Publicerat av på 10 december, 2017 i Vardagsinlägg

 

Snön försvann

i ett huj och nu är det barbacke sånär som några små högar med is.

Kroppen känns efter gårdagens Zumbapass, men det är väl tur att det finns möjlighet att injicera lite energi även om det kommit ett oroande besked så kom hon och önskade mig God Jul då hon måste akutopereras på måndag så hon orkade inte vara med. Alltså, jag ÄR mamma till mina Goldies. Vissa ligger nära mig under mina vingar och hon är en av dem. Så hon fick en varm kram, höll om henne länge och jag sa att nu måste hon hålla kontakten för jag bryr mig och att de är mina barn. Även om de kunde vara min mormor. Konstigt sa hon, jag har varit ”mamma” till alla i alla år men nu får jag vara barn och krypa in i ”mammas” famn ♥ Ja det är ett speciellt band med många av dem efter 5 år, så är det bara. Samtidigt som hon berättade hur det upptäcktes så kan man inte annat än förundras hur vissa liksom går in i en händelsekedja i rätt tid – medan andra går för länge innan det upptäckts. I hennes fall det första. Nu håller jag alla tummar jag kan för henne på måndag. Skönt att kunna vurma för någon så det skingrar tankarna lite.

Själv har jag satt mig på paus känns det som, allt liksom utgår från vad som kommer på måndag. Ni må tro att det snurrar i skallen med olika scenarion och oj vilka inre diskussioner – förbannad blir jag också, på insidan … jättebra för blodtrycket. Asså… 2017 kommer jag sparka i arslet när det är dags och jag hoppas att året flyger all världens väg och aldrig mer kommer tillbaka. Ba’ så ni vet..

Krispigt på gräsmattan. Tänkte lösa Melodikrysset, inte ens det har varit skojs på några veckor så jag har gjort annat. Mamma skall på julbord med PRO så vi slängde om så syrran står för pizzan ikväll istället och jag gjord fisksoppa med aioli igår då mamma var ner till storbyn och dukade inför kvällen, så hon har matfritt både fredag och lördag denna helgen 🙂

Fick hem mina nya tåstrumpor igår som jag beställde från sockhuset.se så nu har jag fått 8 st nya par som sitter bättre och är av lite bättre kvalitet än de jag hade i lådan. Stuvade ner alla ”vanliga” i småpåsar och lade undan  så länge. Har en lilltå som bestämt sig för att den skall karva in sig i ”ringtån” så jag har haft rejält ont emellanåt och orkade inte krångla med de där tubgrejerna för avlastning. Så nu blir det till att mojja med att få i tåningera i rätt ”fack” i strumporna på morgonen 🙂 Lilltån är ingen del av foten som man kan styra värst mycket mer än med handpåläggning men den skall gå att få igång säger de. Kan du röra lilltån separat och kontrollerat utan att spreka med övriga? 🙂 Min vänterfot börjar bli lite medgörlig men jag får jobba mera med höger. Man skall kunna sträcka ut dem och hålla så skall de ”fostras” efter ett tag enl fotexperten PRO hade kurs med. Lättare när man har tåstrumporna på har jag märkt. Oj, det blev visst ett oplanerat sidospår 🙂

När krysset är klart skall jag plocka ihop fler saker att ta med ut i badrummet i stugan, mycket kom med in när vi fick tömma stugan så det finns lite att gå igenom i skåpen. Klurar på lite förvaringslösningar samt hur kunna nyttja vattenrören för att hänga upp krokar mm så slipper man göra hål i väggarna i onödan. De drog nämligen rören i taket och väggen mot köket har de satt den något otympliga varmvattenberedaren så det är lite rördragning uppe på väggen och även om det vore en bra vägg att ställa ett högskåp, så är det väggkontakter och annat i vägen så jag får försöka klura ut något smart eller hitta en hylla och fixa dörr. Vi får se vad det blir.

Det blev allt ett mixat inlägg detta. Välkommen till min hjärna – värre än ett flipperspel  😀

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 december, 2017 i Vardagsinlägg

 

Busväder

på väg in, eller ja det är väl här redan. Dimman drog in nu och det lär inte bli ljust på hela dagen. Hemmavid som sagt och mams skall iväg på styrelsemöte i storbyn om någon timme.

Själv funderar jag, mycket….
fq

Det är så mycket som hänger på läkarbesöket känns det som. Vill ju gärna tro att man går ut därifrån med glatt och tacksamt humör att man får börja köra bil igen och att man fått svar på många frågor och känner att det finns en plan. Men om det inte blir så… Vet inte om jag fixar det om jag skall vara ärlig.

Varit ett djeflig halvår och då alla verkar må skit runt om så finns det liksom ingen som lyfter så det blir en tung nedåtgående spiral. Brukar i o f vara jag som fixar detta och stöttar och muntrar upp, så ja man känner lite dåligt samvete för det också. Dumt, visst, men som sagt, vissa mönster sitter djupt och tankemönster/agerande går per automatik.

Dock försöker jag nu anamma det som vi kom fram till på terapin i tisdags. Lite förundrad ändå vad mycket man kan få fram och hur mycket man har i sin ryggsäck som visar mönstren fram till den man är idag och varför man agerar som man gjort. Orka bryta sina mönster och prioritera sitt eget välmående. Den läxan lär ta en stund att lära in.

Tror ärligt att alla skulle behöva träffa en terapeut någon gång i livet. Prata med någon som är helt off från ens vardagsliv och som utgår från just en själv, har just mig i fokus, utan förutfattade meningar och vrida och vända utifrån. Inse att vissa saker kan varken familj eller vänner hjälpa en med, brukar ofta bli motsatt effekt. Det är jobbigt när man får ”snigeln på ögat”, men för min del, när jag använder mig av hypnosterapin, så faller liksom garden ner och man får lättare att se saker och ting.

Vissa saker/kommentarer som har svidit i olika situationer i livet kommer farandes och då man får konfrontera det i trygg miljö så ja, det är effektivt och jag frågar mig flera gånger om, varför jag inte gjort detta tidigare. Dock kan ju de här 6 mån av bottensats gjort att det var först nu man kände att det var dags. Om nu EPn är stressutlöst, vilket jag tror, så är det ju mycket som behöver redas ut om det nu har påverkat mig så att det ”kokat över” i systemet. Man kan inte svälja och gå undan hur mycket som helst.

Nu har ju inte jag någon tung depression – vad jag vet – och behöver ingen medicin för detta – vad jag vet – så då är det ju en annan sak, det går inte lika lätt att få ändring på skutan. Då har man att göra med en läckande ubåt och ingen liten jolle, om ni är med på vad jag menar.

Man är sig själv närmast. Det får man aldrig glömma för då kommer det och ger en en spark i röven förr eller senare. Just nu tränar jag mig på att inte lägga energi på annat än det jag kan påverka – dock går det mesta energin åt till frustration och emellanåt förtvivlan över min egen situation, som jag inte känner att jag kan påverka alls utan ligger i händerna på EP-helvetet och läkaren på neurologen. Det enda jag kände att jag kunde göra av att skriva brevet till dem och nu då orka argumentera och kräva att få klarhet i alla frågor som dykt upp under den totala tystnaden från dem sedan 23/8.

Tror ändå att man inte får grotta ner sig för mycket, finns någon form av lösning så får man ta till den, funkar det så funkar det, annars får man göra om och testa annat. Sedan har vi givetvis olika förutsättningar och orsaker till saker och ting, men nu skriver jag utifrån mig och där jag befinner mig.

Avslutar väl lite ”käckt”: Det är inte hur man har det utan hur man tar det.
Lätt att säga men att leva efter den devisen är banne mig inte lätt..

Jaha, nu blev det en halv avhandling. Sorry. Har ni orkat läsa ända hit så får jag önska er en bra dag, håll er på benen i halkan och ta hand om er.

Well I take it in english aswell, since there are many of you from the USA that reads my blogg. Take care now, I’m glad that you visit my little corner of the cyperspace

 
2 kommentarer

Publicerat av på 7 december, 2017 i Vardagsinlägg

 

Blev helt klar

med alla filerna som jag fick in i måndags. Runt 250 st hanns med, varvat med att jag rensade ut de mappar som inte är kvar i systemet på sista kommunen i arkivet i stan. Behöver upp till arbetsbyn och skanna in fler, men vi får se vilken dag det passar – OM, men bara om, jag får grönt ljus från läkaren på måndag så kan jag åka upp på tisdag för egen maskin, annars får det bli senare nästa vecka.

Skall alltså tillbaka till Neurologen på måndag. Nu hoppas jag att jag får vettiga svar och om hon inte vill att jag kör än skall det förklaras varför och inte komma dragandes med kommentaren att det är Trafikverkets regler då det är upp till läkaren i det här fallet. Men vi får se. Ni kan väl tänka goda tankar på måndag.

Fick även tid hos kotknackaren på måndag. Tack och lov.. snart låser det sig totalt och det var en plågsam resa hem då sätena i länsbussarna inte passar min rumpa och rygg och då jag har överdragsbyxor blir det halt så man glider ner och hänger i ländryggen.

Varit ute på en kort promenad med hårbollen och tack och lov att det finns broddar. Grusvägar är livsfarliga så här års när snön töar och det blir total isgata/svallis. Det skall ju börja snöa också – hej hej – säger jag bara. Snö på isgata.. dålig kombo. Men det kommer väl regn också så det bli än ”bättre”.

Inväntar syrran och Eva som kommer och skall äta när de kommer från Eva’s dansträning. Ledig resten av veckan, ja förutom Zumban på fredag. Om vi inte blåser bort på vägen i det utlovade busvädret.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 december, 2017 i Vardagsinlägg

 

December it is

och fram tills nu har vi haft fint vinterväder och nästan 1 dm snö. Dock verkar det som att det kommer bli busväder och töa bort närmsta dagarna. Men det har varit riktigt fint som synes i tidigare inlägg.

Var till gamla arbetsbyn igår. Fick lifta med sys in till stan då det matchade med bussen upp men hem var det till att stå ut att åka 2 h. Fick i alla fall en del gjort så i morgon kan jag jobba undan de filerna. Varit ledig idag då jag hade min tredje sittning på min hypnosterapi. Ja ni, detta borde man gjort för flera år sedan men bättre sent än aldrig kan man förhoppningsvis säga. Brukar vara rätt så slut och uttömd när man är klar efter en timme så jag försöker göra det på ledig dag då det tar ett tag att smälta allt som väller upp. Men hon är jätteduktig att leda vidare och vrida och vända på saker så detta passar mig väldigt bra. Självinsikter och gamla mönster tar sin tid att ordna upp men jag har kommit en bit på väg. Framför allt att få tala högt om saker som man genom åren lärt sig att det inte varit någon idé att ens försöka lyfta, hur man känner och hur det har format den man är idag. Det kommer nog bli jobbigt för vissa när jag byter beteende och jag har börjat lite smått men nu kände jag att det var hög tid att ta en sittning till då jag inte varit där sedan i september. Lyssnar på filerna hon skickat med mig och de gör gott. Vet att flera är misstänksamma men det får stå för er, jag tänker inte försvara något som jag känner hjälper mig. Vissa är genuint nyfikna, men kanske lite rädda men jag kan bara tala om hur min terapeut jobbar och det upplägget passar mig. Nu är det ju ingen djup hypnos utan en lätt som jag själv går in i med vägledning av henne och vi har olika fallenhet att klara det. Har en väninna som provat hos henne men det funkade inte alls. Så det gäller väl att dels vara öppen för det och sedan skall det vara rätt tid. Är man inte redo så tror jag att det blir en barriär.

Grötkvällen i lördags blev lyckad men satans vad trötta vi var när vi kom hem. För mammas del gick det på ren vilja på slutet. Det får nog bli sista året som hon står för grötkokningen. Själv stod jag i disken samt rörde i grötgrytorna så det skulle hållas varmt och inte bränna i botten. Roligt när det håller på men rackarns skönt när det är över.

Snart är fullmåneperioden över så då kanske man kan sova bra igen. Har ju bastu på mitt rum som inte direkt gynnar god nattsömn men i natt var det 6-7 minusgrader så vädringsfönstret stod på lite större glänt och det var riktigt behagligt.

Igår när jag var i arbetsbyn så hade jag tid över och ett presentkort som jag inte nyttjat så jag smög in på blomsteraffären. Utanför hade de en stor REA-korg med 50% och jag hittade två stora julmanschetter som fick följa med hem. 100 kr kostade de inalles och nu har jag knutit ihop dem med bindtråd och hängt upp dem i köksfönstret. Blev riktigt mysigt.
Krans

 
1 kommentar

Publicerat av på 5 december, 2017 i Vardagsinlägg