men jag höll mig inomhus förutom lite vändor till komposten och hämtning av post 🙂 Jo lite på norra altanen också men det blåste hårt rakt väster ifrån så det var pip öppet från det hållet så det blev inte så länge. Men nu är de mindre karmstolarna ditställda och de stora gamla möblerna är ihopfällda. Två av dem står på norrsidan och de andra skall upp till friggan. Omstuvning 🙂 Det blev hur som haver mycket mer plats och känns mer öppet på altanen. Nu återstår bara att samordna färgsättningen och lite fix med hyllan så det blir som jag tänkt mig.
Vi fick kärt besök också. Pappas gamla chef och hans fru kom förbi och det var roligt att ses då vi inte sett dem sedan begravningen. De hade varit i sina gamla hemtrakter i västra Värmland och körde in på väg hem och de hade även varit till minneslunden och ”hälsat på” som de sa. De har varit vänner många år sedan pappa började köra bensin och jobba på O’s mack i slutet av 50-talet eller om det var på 60-talet, huvan som havan, roligt har de haft och då pappa alltid ringde en gång i veckan så har det blivit väldigt tomt även för dem och de saknar honom innerligt även de. Jag minns att jag var så förundrad att dessa två par var så lika när jag träffade dem första gången. Underbart med lång och härlig vänskap. Mycket tok och bus har det varit 🙂 O’s bror var också med i det gänget och ja det har berättats många roliga historier genom åren så man tycker att man känner dem. De for vidare hem efter en kaffetår och det kändes gott att få ha träffat dem igen. Kände även att det inte bara är vi som saknar pappa utan det är många vänner som gör det samma.
Pappa ringde alltid runt till en handfull kompisar varje vecka och nu har de tappat oss lite. Vet att några av er läser bloggen här för att hålla er uppdaterade och jag önskar vi håller kontakten även nu när pappa är borta. Så min blogg knyter ihop kontakterna med familj och vänner och så har jag fått nya kompisar och grannar på bloggen på vägen. Me like.
VECKANS GLADIS: När syrran körde ner storgulliganen till skolan låg lilla gulliganen och sov då hon är hemma och är förkyld. Det ringde och hon svarade med sitt namn men hon hörde bara en mansröst som inte sa vad han hette och det ringde igen när syrran kom hem. Det visade sig vara en döv kund som syrran har hjälp när hon satt i kassan på banken som undrat vart hon tagit vägen och hört att hon hade skadat nacken (ja det blev nog lite fel i infon där men hon har ju problem med nacken p g a EDS:en) så hon hade tagit reda på namn och telefonnummer och ringde nu upp via textelefon så det var det lilla E hade hört. Har pratat/skrivit med en texttolk en gång när jag jobbade på växeln på sjukhuset då det fanns en specialterminal för det ändamålet och kunden då skrev direkt istället för att ha tolk och det är en smart grej det där måste jag säga. Hur som helst så tyckte jag det värmde hjärtat att kunden tog sig tid och visade ärlig oro och hon sa att hon saknar henne och de aldrig får så bra kassafolk om hon måste sluta. Vore najs om hennes chef kunde begripa det också och göra det lättare men icke, numera skall alla göra allt. Det är en annan historia, det här var en Gladis det skulle handla om 🙂 Visst var de rart och omtänksamt? Tänk att jag har en så uppskattad syster. Nu har jag ju sett henne in action med kunderna och är inte förvånad. Men stolt blir jag ♥
I övrigt städ och plock. Skulle ha bokfört men tänk vad saker som kommer emellan 🙂 Har bl a fixat med parabolmottagaren. Vi har ju haft en lång HDMI-kabel mellan rummet och altanen tidigare men måste gå in och byta kanal (latmask 🙂 ) så nu har jag plockat ner den vi hade på övervåningen men jag vill ju ha bild och möjlighet att byta kanal från mitt rum så det var inte bara att. Så nu fungerar det men jag skall fixa lite mer. Hittade sändaren jag har på NetonNet för några hundralappar och skall prova att ha den i stora rummet och använda den och HDMI-kabeln när den kommer så kommer det att gå att byta kanal från rummet istället och vi slipper ha mottagaren hängandes från övervåningen. Just nu står den på en upp och nedvänd liten hink i fönstret i trappen 🙂 Men det fungerar!! 🙂 Så bättre skall det bli. Jag brukar mojja till det mesta även om det kanske inte blir så tjusigt alla gånger. Dock brukar jag komma på saker eftersom – som idag – så det reder sig alltid i slutändan. Man måste prova sig fram 🙂
Let’s dance ikväll då, inget många knop med andra ord. Trevlig kväll!
TANKESMEDJAN 