RSS

Man väljer ju

05 Jan

ofta musik till begravning och det är psalmer man tycker borde passa och kanske någon som sjunger en solosång. Ibland finns det klara besked som från den äldre damen som skulle ha en Lisa Nilsson/Mauro S-låt samt Mosippan av Cedermark på sin begravning och givetvis fick hon det. Vissa låtar betyder mycket och ibland betyder de MYCKET. Idag var en sådan gång. Jag satt där och lyssnade på begravningsentreprenörens tal när han pratade om E och det började gå upp för mig att detta nog kunde vara en av de mest viktiga soloinsatser jag gör – där låten verkligen verkligen är SÅ betydelsefull i sammanhanget och jösses så nervös jag blev. Stå så nära inpå dem och sjunga är inte bara och bara och just på begravningar är folk så öppna och känsliga för hur man framför en sång då man behöver något att koncentrera sig på. I am sailing var beställd och jag hade tagit ut den i G men när T och jag lite snabbt repeterade innan sa han att det där går allt bra lågt, testa i B – och si han hade rätt. Men jag ville inte braka på med för stark sång då man inte visste hur lokalen såg ut osv. På begravningar är det inte alltid man kan ta i från tårna, mer än på O store Gud och You raise me up. Han är ju så duktig att spela så det var en genomgång en extra gång för snygg avslutning samt ett kort soundcheck. Det var runt 70 personer och det blev väldigt ljust och fint och musik så allt var så väl genomtänkt. Måste säga att borgerliga begravningar är lättare på något sätt, kyrkan kan bli lite tung. I detta fallet var det en urna med bild bredvid så det var ingen kista. När jag började sjunga kände jag att måtte detta sitta nu för det är viktigt. Började lite mjukt och så lite starkare i andra versen och då kände jag (och hörde på dem) att nu träffade jag rätt – det är inte lätt när man som jag är känslig för hur andra människor reagerar och är en redig bölkossa i vanliga fall när folk blir glada eller har sorg så det gäller att skärma av sig på rätt sätt. Som vanligt har jag nästan inget minne av själva sånginsatsen. Blir så när man är adrenalinpumpad. Men änkan var jättenöjd och det var roligt (om man nu kan säga så i sammanhanget) att få sjunga med hennes bror. Vi har träffats i danssammanhang när de spelat på våra dansavslutningar men inte gjort något ihop mer än en snabbt påkommen sånginsats en avslutning när danskompisarna ville höra mig. Sa att om du vet någon som vill ha sånghjälp så vet du vart jag finns. Han bokar en massa artister och band numera så han är en bra kontakt. Längtar verkligen efter att få sjunga mer och även i glada sammanhang för numera är det mest begravningar.

När det var över så for jag till blomsterhandeln och köpte med en bukett tulpaner med grönt i till Gerd. Försenad julklapp. Mamma var där under tiden jag sjöng och vi gick till lokala pizzerian som har en SÅ god rödspätta och slurp så försvann den, remouladsåsen och potatisen i ett nafs (inte direkt dukan men what the heck, börjar på onsdag). Kan väl säga att jag varit övermätt hela eftermiddagen 🙂 En sväng upp till Biggan med mjölkflaskan (läs roséflaskan) hon inte fick med sig  efter julhelgen och vi tog en snabbfika där innan det blev tajm att åka ner till centrum då mamma skulle klippa sig kl 14. Efter en timme var hon klar och ”ser ut som fôlk” igen. ICA på Välsviken hann vi också med innan vi for hemåt. Riktigt skönt att komma hem.

En ledig dag kvar. Sedan börjar oxveckorna. Nöjd med dagen och insatsen. Nu är det dags att duka då Vita Huset kommer hit på kvällsmat. Svejs!

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 5 januari, 2015 i Vardagsinlägg

 

4 svar till “Man väljer ju

  1. Znogge

    6 januari, 2015 at 13:24

    Jag tror det blev helt rätt för dem. Att få höra en personlig sång kan betyda oerhört mycket i en sådan svår situation.

    Kram

     
  2. Jag

    6 januari, 2015 at 15:35

    Det låter som om det gick jättebra med sången i kyrkan. Vi lyckades få tag i en manlig finsk vokalist och var väldigt nöjda med hans insats i kyrkan vid mors begravning. Han sjöng en gammal rysk sång i finsk version och en sång som jag har hört mamma sjunga sen jag var barn och som jag faktiskt länge hade tänkt skulle finnas med vid hennes begravning. Nöjd. Det som stör mig lite nu bara är den ryska sången som går på repeat i min hjärna hela min vakna tid.

     
    • Suttecity

      6 januari, 2015 at 16:06

      Ja vissa sånger har en förmåga att fastna… eller så är det mor som gör sin påmind och tackar för musiken ni valde.

      Kram

       
      • Jag

        6 januari, 2015 at 16:37

        Så skulle det ju kunna vara förstås!

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: