RSS

En fin stund i kyrkan

12 Feb

blev det. Sonen som är Smulans mentor hade tillsammans med sin sambo gjort ett fint program och jag och en gudabenådad trumpetare från Värmlands Operan sjöng och spelade och han var även med och förstärkte på psalmerna. När J lade upp texten om sina tankar och om pappas sista tid i livet på facebook när pappan dog så satt jag där och läste och tårarna de rann. Han var så klockren i sin beskrivning av känslan och kunde sätta ord på det man känner. Idag läste prästen samma text… jo men hejsan, det var inte bara snuvan som gjorde att näsan rann… pappan kändes liksom levande.

Sången gick så bra det kunde gå med det snuvangreppet jag har i bihålorna. Tack och lov har jag inte fått hosta. Men det gick åt en hel del halstabletter och klunkande av vatten för att inte halsen skulle torka ihop. Var där och övade med kantorn vid 09:30 och vi kom överens om hur det skulle vara, han sa i alla fall att han hade koll på sticket på Tears in heaven men han bytte tempo lite då och då så jag tänkte att nu får jag ha stora örat öppet och rädda upp om det behövs. När jag sjungit sticket och han spelat två rader som det ju är instrumentalt på Claptons original så tog jag sats och skulle sjunga … beyond the door, there’s peace I’m sure… men då hörde jag att han gjorde slutackorden! Eh jaha, nehej, men det stämde bra så visst kan man göra en kort version. Han viskade -Du skulle börja sjunga för längesedan! Eh nej sa jag, det var min tur när du gjorde avslut. Well han har nog inte lyssnat så mycket på musik… ung kille. Trumpetaren körde Oh Mein papa och jag hade originalet helt i skallen och vart man håller ut men det fick han påpeka för honom så han gjorde anteckningar 🙂 Sonen var nöjd i alla fall och då är även jag det. Han tog så innerligt fina bilder på kistan i svartvitt och pappans bild var med på kistan liksom hans två älsklingsböcker och hans glasögon. Dessa var omnämda i texten så det var en röd tråd i allt. Så detta var nog den mest rörande begravning jag sjungit på och det var på något sätt att jag tog avsked av pappa igen.

Väl hemma på blankisen så har jag inte gjort så mycket mer än att jobba på distans. Låter mig själv vara dunderförkyld och kommer vara hemma även i morgon. Tog mig upp till friggan i snön och fick undan stjärnorna i fönstren och rättade till timern så att de inte tänds så tidigt. Idag släckte vi även ner flaggstångsgranen. Det var liksom dags men oj så mörkt det blev ute…

Mamma har varit på styrelsemöte och jag avstod att hänga med, har blöt snuva så det är inte någon höjdare att sitta där och snörvla och smitta ner folk. Hade nog feber i natt för jag var överhettad när jag vaknade av att snön brakade ner från taket på norrsidan och det skakade i hela väggen. Tog en ipren lagom tid innan jag åkte till kyrkan och det blev varmt så lite feber har man väl. Skönt att ha avklarat det hela och nu inte behöver kurera sig utan det får ta den tid det tar. Har årsmöte på söndag men då är det bättre hoppas jag.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 12 februari, 2015 i Vardagsinlägg

 

Ett svar till “En fin stund i kyrkan

  1. Znogge

    13 februari, 2015 at 07:52

    Så skönt att det gick bra med sången trots snuva och torr hals. Nu får du kurera dig ordentligt i helgen!

    Kram

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: