RSS

En rask promenix

02 Nov

blev det i skymningen med en vacker solnedgång och bra att syrran propsade på sällskap för luften gick ur mig helt när jag kom hem och jag kände att jag borde hinna ut i solen men det fick bli en vacker solnedgång istället, det var helt ok det också. Vi tog svängen bort till paddocken och runt den och tillbaka så det blir väl runt 3,5 km. Runt 5000 steg extra bidde det i alla fall och det är jag nöjd med.

Morgonen och förmiddagen på jobbet var rotig så in i hoppsan. Höll på med 15 grejer på en och samma gång kändes det som och avbruten blev jag titt som tätt så jag kände att stressnivån var hög och irritationen hängde i luften. Men vid 1330 drog jag bort till serviceboendet där det var Café och jag skulle stå för ”underhållningen” med mitt lilla musikprogram.

En svår lokal men gott om folk och jag såg lite händer som hängde på men jag kände att det var svårarbetat men tänkte att jag ler och ger järnet. Var helt slut efter 30 min för då hade jag gett allt jag hade kändes det som men kände ingen direkt feedback även om ett gäng på höger sida var igång så kände jag att jag inte riktigt fick med mig övriga längre ner i lokalen även om jag gick ner och sjöng (höll på att tappa andan för att sjunga, gå och göra rörelserna tar på flåset 🙂 ). Fick applåd och tackade för mig när jag var klar. Sedan höll jag på att inte komma därifrån 🙂

Det var många som tackade och jag fick eloge från många håll så jag konstaterade att man skall inte döma boken efter omslaget, helt klart. En dam som jobbat med strokedrabbade som yrkesverksam och nu hade sittgympan senare på måndagseftermiddagarna fick jag stort beröm av och jag blev så glad. Både att det var roligt med RGRM och så sa hon –”Du passar så bra till det här med ditt goa sätt och glada leende” – ”Du fick ju fart på riktigt många här”. Blev lite ställd först men väldigt glad när jag hörde vad hon sa. Behövde får höra det kände jag. Sedan kom det fram en dam som sa att en av damerna vid bordet lite längre bort vill tala med mig, så jag gick bort till henne. ”Kan jag får träna med dig någonstans?” undrade hon. Hon behövde träna balans och koordination kände hon. ”-Ja men hör av er till studieförbundet så kan de säkert ordna något om de vet att det finns intresse” svarade jag. ”-Jo, men det måste vara dig jag får träna med” sa hon. Då smalt jag lite kan jag säga. Stått där i 30 min och berättat och sjungit med känslan av att detta gick ju sådär och så får man denna reaktionen. Det gjorde min dag kan jag säga. Här trodde jag att man skulle få ett mjaha, efteråt och så kom all denna kärlek emot mig. Sög i mig som en svamp 🙂

När jag kom hem och hade parkerat ringde telefonen och en av bovärdarna – som dök upp på Zumban för några veckor sedan för att se vad det var då de hade hört att det var så roligt där på fredagarna – som ville boka in mig på en inspirationsdag med de boende så det blev bestämt i januari och att det blir en lättare prova på med linedance och Zumba Gold för blandade åldrar. Skall bli roligt. Älskar rytmikbenet i firman, mera vill jag ha!

En intensiv måndag blev det. Hoppas att morgondagen blir lite mer arbetsvänlig så att jag kan komma ikapp. Nu får det bli TV resten av kvällen. Premiär för En natt på slottet ikväll, det får jag inte missa. Men först Fråga doktorn.//Svejs

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 2 november, 2015 i Vardagsinlägg

 

Ett svar till “En rask promenix

  1. Jag

    3 november, 2015 at 11:34

    Så roligt med berömmet! Du kunde ju inte veta hur många som annars brukar vara igång. Jag kan tro att det är kul för dem när du sjunger och bjuder på dig själv.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: