RSS

-”Sitter du ner?”

09 Okt

… klockan är 09:10 den 9 oktober 1996 och jag sitter i receptionen på jobbet. Nöjd efter samtalet från mamma vid 08:30 där hon meddelade att du var glad och nöjd med att få komma hem från sjukhuset. Vi var lite fundersamma på hur det skulle bli men vi har ju löst det mesta ihop i den här familjen så det skulle nog reda sig, ni bodde ju på servicehuset/trygghetsboendet så det fann hjälp att få.

Det är pappa i telefonen… -Ja jag sitter ner. -Morfar har dött… men… mamma ringde ju.. vad f*n är det du säger???? Ångesten kramar om hjärtat och hjärnan brinner. Det här får bara inte vara sant!! Du skulle ju komma hem idag!! Blev ivägskickad av jobbarkompisarna för de såg ju på mig att jag inte var något att ha i receptionen denna dag och de visste ju även hur tajta vi var. Kaos i känslor och lilla mormor då som satt där på köksstolen när jag kom dit och vi försökte förstå. Mamma hade fått gå upp på avdelningen och se honom. Idag, efter att ha sett både svågern och pappa när det hänt,  önskar jag att jag hade fått göra det för att riktigt förstå. Nu har jag i o f ditt varma leende på näthinnan från någon dag innan när jag var upp och hälsade på dig och reprisen på Sikta gick och du berättade för rumsgrannen med stolthet att det var jag på TVn. Jag glömde min väska på sängkanten och när jag gick tillbaka för att hämta den sträckte du ut handen mot mig där du låg och jag tog den där varma, fasta mjuka handen i min och den känner jag av än idag när jag tänker tillbaka. Det var sista gången vi sågs.

Man brukar säga att döttrar är pappas tôs men jag var morfars tôs och ja, förlusten var enorm. Han var liksom pappa för mig. De var mina bonusföräldrar då mamma och pappa jobbade mycket och jag var väldigt mycket hos dem och även när jag växte upp då vi blev goa vänner och jag tog för självklart att då de hjälpte mig när jag var liten så ställde jag upp nu när de blev äldre. De hade änglars tålamod med oss och det hade vi med dem på senare år.

Mormor försvann augusti året efter och det är tomt, även om det är 20 år sedan så är det som igår. Saknade kommer aldrig att försvinna ♥

Mommo-o-moffe

Tänkte beskära bilden till inlägget men det bara kändes fel. De här hör ihop. Drygt 40 år fick de tillsammans, trots att de träffade varandra senare i livet när mormor var runt 50 år. Så även om inte moffe var släkt via blodslinjen så är det hjärtefamilj och den är viktigast. 

 

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 oktober, 2016 i Vardagsinlägg

 

2 svar till “-”Sitter du ner?”

  1. Tant Otto

    9 oktober, 2016 at 10:26

    Kram ❤

     
  2. Gunvor Persson

    9 oktober, 2016 at 20:00

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: