RSS

En avvikelse

14 Jun

fanns på EEG’t sa hon, läkaren… där någonstans blev det lätt kaos i skallen. Sedan kom det jag fasat för – detta innebär att du inte får köra bil. På ett år. Eh… Skoja inte att det drog igång en massa tankar… men det kan även visa sig att det är annat när vi väl får in dig på skallröntgen så det inte behöver medicineras (eh skulle det kännas bättre???) men det är nog inget du behöver känna oro för, sa hon. Skulle få göra röntgen innan detta mötet var det tänkt men det är lång kö så det hade inte hjälpt att de försökt få mig framåt lite tidigare i kön. Så det kommer alltså räknas som en form av epilepsi och medicineras därefter. Börjar med tabletten i morgon kände jag.. sedan upptrappning under 10 veckor. Efter 11 år så var det i alla fall någon som reagerade och startade undersökning och nu är det som det är. Är ju inte sämre än innan jag klev in där utan nu är det bara konstatera och hacka i sig faktum att jag inte får framföra fordon med någon behörighet under ett års tid. Det är en överenskommelse mellan mig och läkaren som är juridiskt bindande, så det blir inget indraget körkort från Trafikverket eller så, men skulle jag vara olydig och köra och få ett anfall och orsaka olycka så finns det nedtecknat och då är jag redigt i klistret vad gäller lappen. Men fy fan vilket mök att inte få köra… får väl skaffa elcykel. Adeccouppdraget kan ev lösas med att jag sitter i stan istället men vi får se, de skulle prata ihop sig så det reder sig. Läkaren skriver även intyg till F-kassan så jag får undersöka hur det är med att få betalt om man är egenföretagare och om det är olika vad gäller F- och A-skatteuppdrag. Just nu känns det onödigt att jag köpte ny bil.. det svallar rätt rejält i känslorna. Men jag har i alla fall inte kört för fort eller så utan det är en tillfällig medicinsk åtgärd. Folk kommer säker prata men det får bli deras bekymmer.

Innan detta uttalade förbud kl 13:15 så körde jag till och från Västerås utan problem och det var jättemysigt med grundenten på kusinens altan. Mer kommer, är lite för splittrad just nu så jag återkommer med text och bild.

Annonser
 
9 kommentarer

Publicerat av på 14 juni, 2017 i Vardagsinlägg

 

9 svar till “En avvikelse

  1. Gunvor Persson

    14 juni, 2017 at 17:53

    Oj 😦 …

     
  2. Suttecity

    14 juni, 2017 at 17:55

    Ja det är lite svårt att ta in än. Men jag är ju inte sämre än innan utan nu är det en diagnos på spåren, efter 11 år.

     
  3. Jag

    14 juni, 2017 at 18:31

    Förstår att det är mycket att ta in och framförallt detta att du inte får köra bil. Du som åker överallt, det blir att tänka på hur du/ni ska lösa logistiken. Men så himla bra att du äntligen får riktiga undersökningar och utredning så att du får ordning på anfallen/dipparna. Nu kan det bara bli bättre, nu ska du inte må dåligt mer.
    Varm kram

     
  4. Suttecity

    14 juni, 2017 at 18:52

    Ja det är skönt att någon har lyssnat. Återstår att se om röntgen visar på något. Kanske går att åtgärda, who knows. Logistiken får lösa sig så gott det går. 364 dagar kvar …

     
  5. Znogge

    15 juni, 2017 at 19:32

    Förstår att det är mycket att ta in. Men det var ändå för väl att någon lyssnade på dig efter 11 år. Skamligt att man inte gjort det tidigare… Kram

     
  6. madonnan

    15 juni, 2017 at 21:26

    Hoppas att allt visar sig vara bra💓

     
  7. Tant Otto

    18 juni, 2017 at 10:17

    Håller tummarna för att du kommer få reda i vad som är fatt snart..11 år utan att de kunnat finna något? Det låter otroligt lång tid…hoppas att det inget allvarligt är och att det är något som går att åtgärda.
    Stor varm kram ❤ från mig

     
    • Suttecity

      18 juni, 2017 at 16:28

      Inte sökt aktivt då jag inte visste att det fanns något som var vakna epilepsianfall (fokala anfall) och de läkare jag försökt förklara för sett ut som fågelholkar och sagt, ja det verkar ju konstigt. Man vänjer sig ju också och det har inte varit kraftiga anfall utan jag har varit vaken och pratbar så jag har inte kopplat det till att det kunde vara EP men nu var det flera som reagerade på att jag såg frånvarande ut, mamma har ju sett att jag haft dem men inget hon oroat sig för. Så då skrev jag en egenremiss för att få rätsida på orsaken. Men…det känns bara fel att jag skall äta denna medicin, dock får jag avvakta skallröntgen så får vi se om det syns något. Man blev ju helt tom när man hörde beskedet och det har poppat upp massor med frågor så jag får ta det när det blir dags för uppföljning. Kram

       
      • Tant Otto

        19 juni, 2017 at 14:08

        Oj heller inte hört talas om vakna anfall..förstår att du känner oro inför att äta mediciner innan de rett ut allt som sker. Jag skulle reagera som dig ang medicinen och varit lika frågande som dig.
        Bra att du nu blir tagen på allvar och att du snart får ett klarare besked om hur det är fatt.
        Hoppas att du får veta snarast möjligt..så du slipper gå och oroa dig.
        KRAM

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: