RSS

Dag 6

20 Jun

på nya livsresan… dag 5 var svarta natta och det var rent av plågsamt att vara människa igår. Räckte med att Lilla E kom ut på altanen och satte sig och tittade på mig och så frågade hon hur det är – då var det kört. Lillsnorpan ♥ Gick undan till mitt rum och lät det rasa över det värsta där bakom stängd dörr. Helt slut resten av dagen. Hoppas att det är dags för uppföljning snart, annars skall jag be om det för jag tycker ärligt att de bara släpper iväg en med en diagons och alla frågor. Sedan har jag stört mig multum på att om de nu VET att man inte får köra – varför såg de inte till att de var säkra på att man hade någon med sig som kunde köra bilen hem då de borde sett på adressen att jag inte bor i stan??? Nu är jag säkert inte den enda som får detta plaskat i ansiktet så jag skall i alla fall säga vad jag tycker när jag kommer dit. Sov ok i alla fall men oj så man får ihop knasiga drömmar… småstressiga och innehåller oftast fortskaffningsmedel. Allt från gamla bussar och cyklar till hästtransporter.. så länge det inte blir mardrömmar på medicinen, har ju låg dos nu, så får man väl vara tacksam. Det där med dosen är också en grej man undrar över. Om jag nu inte har stora anfall, hur vet de då att jag inte klarar mig med låga dosen utan måste upp på max?? Eller tar de max och trappar ner sedan? Ja många frågor och jag får dem väl besvarade så småningom. Man sitter ju där med totalkaos i skallen när de berättar så man har noll koll på vad man skall fråga om.

Kontaktade FK igår och max 90 dagar kan de bidra med taxiresor till jobbet. På hela perioden… ja men så bra då. Alltid nå’t men övriga dagar då?? Sedan måste man lägga ut pengarna själv eller få faktura som sedan skall skickas in till FK – om nu handläggaren godkänner det, bara pratat med kundtjänst och skickat in. Var tvungen att sjukanmäla mig, fast jag är fullt arbetsför och den djefla blanketten var inte bara och bara att skicka in så jag får väl komplettera sedan när jag får en handläggare att prata med.

Ja det är fortfarande kaosläge känner jag, men det landar väl när man får någon form av vardag i bussfarande, som jag nog håller mig till så här års till att börja med. Tur att man inte jobbar varje dag som det är nu. Skulle behöva få flera egna uppdrag som kan jobbas hemmavid, men just nu har jag bara ork att klara av att fixa så jag kan fortsätta med Adecco-uppdraget ett par månader till.

Nej, nu får det vara färdigskrivet, får bara gråten i halsen, så detta kommer ta tid att landa i. Om bara snickarna kunde bli klara i stugan så kunde jag lägga all överskottsfrustration där.. men det hinns väl det med.

Sköt om er och ta vara på det ni har, det kan bara säga poff så är livet upp och ner.

Annonser
 
11 kommentarer

Publicerat av på 20 juni, 2017 i Vardagsinlägg

 

11 svar till “Dag 6

  1. Jag

    20 juni, 2017 at 11:55

    Klart att reaktionen kommer, det känns som om du har kämpat på bra med att behålla lugnet. Jag tycker att du ska ta ett telefonsamtal och be att läkaren ringer upp dig så att du kan få ställa alla frågor som nu har samlats. Fk är en annan femma, ett kapitel för sig, något att tampas med. Tillåt dig att vara ledsen nu, så tar du nya tag sedan när känslostormen är över.
    Kram

     
  2. Tant Otto

    20 juni, 2017 at 14:05

    Såklart att en reaktion kommer som ett brev på posten.. man vill ju ha svar på saker man undrar över ..och får man ett besked så där bara så blir man ju överrumplad. Efteråt kommer man på vad man skulle ha frågat.
    Det där med medicin doseringar ..kan man ju undra över hur de kan veta exakt hur stor den ska vara. Om de nu inte är helt säkra på vad problemet är.
    Förstår att diagnosen ställer till det ..att inte få köra bil..det är inget besked någon vill ta emot..än värre är det att få en diagnos. Att man inte ska kunna ta sig till jobbet ställer ju hela tillvaron på ända ..är det verkligen så att man bara harv rätt till 90 dagar från FK? Hur kan det vara så om man fått en sjukdom som man kanske måste leva med hela livet ut?
    Hoppas att din medicin svarar bra och att du kan få börja köra bil igen.
    När man får en diagnos borde det räcka med det ..man skulle inte behöva ta itu med andra ting runt ikring.. det tär på en att det inte per automatik löser sig på alla fronter.
    Tror att det är bra att tårarna kommer så att man får ur sig sin oro ..men inte är det lätt att ha känslostormar inom sig ..och gråta är jobbigt det också..
    Tänker på dig och hoppas verkligen att du får rätt hjälp så att det ordnar sig så att dun kan fortsätta med det du brukar…
    KRAM

     
    • Suttecity

      20 juni, 2017 at 15:12

      Har skrivit till dem med funderingar via 1177 så får vi se. De kanske begriper att man behöver få svar… samt att jag skrev att jag ställer mig skeptisk till att gå upp på så hög dos innan de vet säkert vad som är fel när skallröntgen gjorts. Det kommer gå upp och ner många gånger kan jag tro. Japp, upp till 90 dagar kunde de bistå med, men jag vet inte hur handläggaren ställer sig till det. Fick priser från två bolag nu och det innebär att jag kommer få lägga ut runt 1500 kr/dag jag åker ToR som de sedan betalar ut. Gäller att ha pengar för att bli sjuk..

       
      • Tant Otto

        20 juni, 2017 at 21:33

        Ja du man får inte vara fattig om man blir sjuk..det låter inte klokt..kan du inte söka färdtjänst då ..det borde du ha rätt till?
        Medicin borde läkarna vara lite mer försiktig med ..men det är väl så de skyddar sin egna rygg på något vis att de ändå har gjort något.. Men fattar inte att de vågar innan de fått svar på alla undersökningar.

         
      • Suttecity

        20 juni, 2017 at 22:01

        Färdtjänst får.man inte om man kan åka länstrafik så jag bor för nära vägen. Är konsult hos dem så chefen har kollat om det gick men tyvärr.

         
      • Tant Otto

        21 juni, 2017 at 09:09

        Det låter väldigt konstigt kan jag tycka då du kanske bara behöver nyttja det en tid.. för det är väl tänkt att du kommer få köra bil igen då fått svar på alla undersökningar? Hur ska du annars ta dig till jobbet?
        De erfarenheter jag har av bussar är att de går för sällan.. och att restiden blir väldans onödigt lång.
        Jag har förmånen att jag kan ta cykeln till mitt jobb..eller så kan jag gå, Men bor man en längre bit från jobbet så blir man ju beroende av sin bil. Hoppas verkligen att det löser sig på ett bra sätt så att du kommer till ditt jobb.
        Kram

         
      • Suttecity

        21 juni, 2017 at 09:26

        Vet inte hur det är med att få kortare körförbud, ett år är praxis, på alla fordon som kräver behörighet, så det är väl en jäkla tur att jag inte kör truck och annat för då hade det varit helt rökt med att jobba. Tänkte först att jag kunde ta systerdotterns EU-moppe, men nehej. Man får lösa det hela eller sjukskriva sig vad jag förstod om man inte kan ta sig till jobbet, förutom de 90 dagar de bidrar med resor.. De sa att arbetsgivaren skall betala sjuklönen första 14 dagarna, men jag är egenföretagare och Adecco jobbar jag bara på timtid så de har inga åtaganden. Men uppdragsgivaren har ordnat så jag kan sitta i Karlstad så jag har en fair play att ta mig till och från jobbet med bussen i alla fall. Får väl bo hos en kompis om det kör ihop sig, kan ju inte räkna med att mamma och syrran kan köra mig hit och dit. Kan säga att jag är mer än tacksam ändå för att vi bor så nära varandra som vi gör här i byn. Visst, hade jag bott i stan hade det varit annat att ta sig till jobbet, men då har man helt andra utgifter också. Jag har 6 km ner till stora vägen men där går bussarna inte så värst ofta så jag måste ner till storbyn och dit är det 13 km. Dit går bra att cykla, nedförsbacke hela vägen men ja.. eller så får man börja knata till fots. Så här års löser det sig väl men det är rätt många månader med kallt och besvärligt väder. Nåväl, det får väl ordna sig på något sätt. Vill nu få skallröntgen fixad så de kan se om det finns något som stökar, eller så har jag en skada/avvikelse i frontalloben, kan vara något från tidigt i livet som aktiverat sig eller annat, jag vet inte, skall fråga ut dem – rejält – när jag kommer dit nästa gång. Kram

         
      • Tant Otto

        23 juni, 2017 at 10:41

        Det låter lite krångligt.. när man är van vid att kunna köra bil hit och dit och plötsligt inte kan det så blir man ju ganska så låst.
        Hoppas att det löser sig för hur kan de säga att efter 90 dagar får du ta bussen?
        Bra att du kan jobba lite hemifrån och att du kan jobba lite i stan dit du kan ta dig lite lättare.
        Ha en skön Midsommarhelg
        Kram

         
  3. Gunvor Persson

    21 juni, 2017 at 13:40

    Ja du, vet inte vad jag ska säga…

     
    • Suttecity

      21 juni, 2017 at 13:51

      Nä det kom som en chock. Men att något har varit småknas har jag ju förstått, men efter så många år så har man vant sig vid att de kommer lite när som och är borta längre perioder. Men nu får man försöka förlika sig med att det är som det är och hoppas att det går att lösa transporter och annat. Ett par månader framåt löser det sig men det har ju helt klart smalnat av vägen med möjligheter ett år framöver utan bil. Får jag bara magnetröntgen avklarad så kan jag slippa oroa mig för om de skall hitta något där och gör de det så får jag ta den smällen då. Alla har varit så gulliga och omtänksamma så det betyder mycket för en annan som är van att fixa allt till alla så det är en ovan situation på många sätt.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: