RSS

Dagsarkiv: 29 januari, 2018

Lite lycka

känns när man ser på de härliga Amaryllis-blommorna som är på väg. Den vänstra verkar vara dubbel, väntar med spänning. Nya sorter mot de vi brukar köpa så det skall bli intressant att se hur de kommer se ut. Tror det blir både rosa/rosa-vit/röd-vit samt dubbla. Den som lever får se.
Amaryllis

 
1 kommentar

Publicerat av på 29 januari, 2018 i FOTO, Vardagsinlägg

 

Lugnet har lagt sig

och oj så tyst och tomt det blev när de for hemåt och Vita Huset gick tillbaka till sitt. Vi däckade framför TVn och gjorde inte många knop efter lunch när de åkt. Det enda jag orkade med var att plantera julrosorna vi fick och nu återstår det att se om de jag gjorde ”konstgjord andning” på repar sig. Brukar klara de flesta med lite extra omsorg, men har de torkat till rejält får man acceptera faktum. Skall ta med mig ett par kannor upp till friggan och blaska på dem lite också. Pelargonerna klarar det mesta men fuchsiorna behöver nog ses över. Dock inte dags att väcka dem till liv för säsongen ännu.

Ja jag är hemma idag, fick inget besked i fredags hur läget låg med antal filer att ta hand om men nu så fick jag mailsvar att det fanns att göra ett par dagar i alla fall så jag hoppas att skallen vill också. Blir tokig på det här snart. Skallen är som den är på medicinen, men jag har svårt att gilla läget – faktiskt, men värst är koordinationen på fingrarna. Bokstäverna skrivs men de kommer i fel ordning när jag är trött. Att tangentbordet svarar lite dåligt ibland gör ju inte saken bättre. Kommer ta en lång tid att hitta hem i den nya, kemiskt påverkade versionen av mig själv och det är en jäkla uppförsbacke vissa dagar. Idag är väl en sådan så då orkar jag inte med mig själv riktigt och än mindre folk omkring mig så det timade ju bra med hemmadagen. Många tankar är det.

Från att ha varit en tjosan hejsan-glad människa som pushar andra, ser ljust och färgskala på det mesta här i livet, känner glädje i att hjälpa andra och vara den som folk litar sig till – till detta… nä det är inte lätt. Men, som jag sa till EP-sköterskan, det har gått från becksvart till mörkgrått så kanske det går över i färgskala igen framöver.

Glatt hävdat (tills diagnosen i juni) att vid 50 kommer det bli hur bra som helst. Inte haft någon noja alls vad gäller att passera detta magiska datum. Förvisso 5 mån kvar så det kan ju ändra sig, men som det känns nu så ser jag väl inte direkt fram emot de komman 35-40 åren som man kanske har kvar.

Ja det kan väl tyckas lite drastiskt i tankegången, visst, men den här krisen kom djefligt olägligt. Hade i o f kommit oavsett ålder. Känns som om man har åldrats (inte mognat) en hel del både på insidan och utsidan på dessa månader. Hann liksom inte med. Visst, det kommer säkerligen att lösa sig och hittas en ny väg men jag saknar den gamla och ibland ångrar jag bittert att jag skickade den förb.. egenremissen. Hatar att inte kunna åka dit jag vill, göra det jag vill just när jag vill göra det, inte veta vad som väntar runt hörnet. Skall det vara så här eller hur blir det? Kommer medicinen fungera, är jag en tickande  bomb? Efter 49 år som tämligen oberoende är detta något jag aldrig kommer landa i. Tacksam för att det finns hjälp att få och det har ju funkat rätt ok med logistiken, men ….

Sedan detta med jobb och sysselsättning. Stämpla har jag fått som förslag. Där är då kruxet att jag är egenföretagare. Då måste jag lägga ner verksamheten och sluta med det som just nu håller mig uppe vad gäller Zumba Gold-gänget och hemsidorna och lite annat. Sedan, då jag inte kan köra och komma till bussen själv, samt att inte kommunikationerna fungerar, så är jag inte tillgänglig för arbetsmarknadens förfogande hela dygnet och då fyller man inte kriterierna för ersättning. Bemanningsföretagen skyr de som pesten och har man kortare uppdrag så blir A-kassan indragen. Ja men flytta närmare kommunikationerna och stan då? Som egenföretagare utan stadig inkomst samt andra varianten arbetslös, gör ju att OM man skulle råka hitta en hyreslägenhet som ny i bostadskön (säger bara lycka till) vill de ju veta om man kan betala hyran och det är ju svårt att garantera på A-kassa. Köpa lägenhet? Visst man har till kontantinsats men vilken bank vill låna ut 1-1,5 miljoner till någon utan fast inkomst? Ja kanske banken med dyra räntan. Hitta fast jobb är ju givetvis det bästa, men då jag inte bor nära kommunikation, bussarna skall passa, så är det ju tämligen begränsat område man kan söka jobb. Ja grottar man ner sig så här i tankarna så blir det inte direkt mer färgglatt. Så nu släpper jag den biten för nu, ursäkta avhandlingen. Gillar som sagt inte själv att läsa låååååånga inlägg. Det finns ju skrollknapp som tur är.

Då jag är utbildad och gärna vill jobba med rytmikterapin så piggade jag på kunskaperna och körde 5 schema med RGRM, blandade rörelser för att utmana de grå. Blev riktigt hjärntrött, som det blir när man kört ett tag, så nu får jag invänta den positiva effekten som kommer är hjärnan har piggat på sig efter ”vilan”.

Har lite egentid här på fm då mamma är i PRO-lokalen för att lära sig lite mer engelska. Det startade upp kursen idag.

Nu får det bli en kopp kaffe så får vi se om dagen lättar längre fram. Regnrusk och dimma utanför fönstret. Spörres om det kommer bli snö av det som de sa. Trevlig måndag!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 januari, 2018 i Vardagsinlägg