RSS

Vi får hålla i hatten

22 Sep

Jösses vilka kastvindar. Alla förberedelser visade sig vara genomtänkta och vad jag ser så har inget brakat iväg. Såg i flödet på FB att Amigo hade vänt och gått in igen då han blåst omkull när han lyfte på benet 😀 Vinden har vänt och brakar nu in rakt västlig mot nattens södervind. Flaggstången svajade betänkligt när jag lade mig och det var inte läge att ha fönstret på glänt. Dock fick det bli lite småblåsigt inne från kl 07 då jag höll på att få lite lätt värmeslag. Har verkligen vant mig vid att ha öppet så att det är frisk luft. Lite värre när det kommer från väster då det blåser rakt in.

Igår var det Zumba Gold och drygt 30 st var vi även denna gång. Saknar några, men två har fysiska hinder och några är på långsemester så vi får se hur många vi blir innan terminen är klar. Men runt 10 st nya så det fyller på sig. Har några riktigt sköna bönor i gänget som ger tonvis av energi. Det är så härligt att beskåda grupper man har. Personligheter, vart de står i lokalen osv. Har man som jag varit instruktör i snart 20 år så får man en överskådlig blick, se alla utan att titta på någon. I början brukar jag försöka att räkna ut vem som kommer pipa iväg på 2-3 ggr när den inte får en maximala uppmärksamheten framför scenen, den som gömmer sig längst bak och som man med fröjd ser att man lyckas ge självförtroende och utvecklas och våga sig längre och längre fram. Vilka som helt enkelt bara är och vilka som sticker ut.

Alla personligheter behövs för att ge gruppen dynamik och det behövs minst 12 st för att ha en bra förutsättning. Vissa behöver man slipa ner i kanterna och vissa vässas till. Allt som oftast har man lyckats och alla passar ju inte in och trivs i alla sammanhang så det brukar liksom lösa sig. Här är det ju inte så mycket kurs om vi så säger utan man hänger med och får med sig det hela på köpet. Men en gång dansinstruktör, alltid dansinstruktör 🙂

Skrivit det förr och gör det igen. Att vara vuxenpedagog är något jag verkligen gillar. Hjälpa och få folk att tänka Aha! Utmaningen att förklara så att folk förstår och klura ut hur man skall ”lura” dem att själva komma på’t. Träffat många med ursäkten att nej jag kan inte alls och då brukar jag svara att det är upp till mig som instruktör att se till att du klarar det. Bara viljan finns. Där är det allt som oftast där det kan falera. Många har hört hela livet att de inte kan så ja, det blir härliga utmaningar 😀 Omvårdande pedagogik var det någon som sa en gång och där är nog det som är min grej och jag är glad att jag fick möjlighet att få jobba med detta både på fritid och numera i firman.

Visst är det tillfälligheterna i livet som gör att man hamnar där man gör. Speciellt för mig som velat göra så mycket men då jag haft problem med matte och annat så har jag inte haft pushen och stödet att klara av matten på ”den tiden” så att få in arkitektutbildning mm som jag hade behövt för att göra det jag ville göra. Sedan var jag i fel ålder för andra utbildningar, både för ung och sedan för gammal. Får nog säga har det varit tillfälligheterna spel hela vägen i yrkeslivet och goda kontakter. Jag har egentligen bara fått ett jobb där jag själv sökt och det var jobbet i Karlsborg. I övrigt har det varit tips, förfrågan från kontakter osv. Ja bemanningsföretagen har man ju sökt till, men sökte, hamnade i deras stall och sedan har de fixat resten och skickat ut mig och efter intervjuer så har det passat och så var man igång. Jag är ju ingen som hoppar runt utan har varit minst 5-10 år på varje ställe – bemanningslivet brukar innebära 1-3 år. Det har rullat på trots avsaknad av lång utbildning och folk som sett vilka färdigheter man har/haft, utbildat sig allt eftersom osv.  jag hade dock gärna sett att jag hade fått mer motivation och stöd vad det gäller vänster hjärnhalva 🙂 Skall vi tro vad neurologen så har jag ju överskott med de grå på höger sida.

Första utbildningen jag höll i var när jag lånades in till Televerket Data (ja ni, så gammal är jag 🙂 ) för att hålla utbildning i nya ordbehandlingssystemet KIS och det var ju bara SÅ häftigt, att kunna ordbehandla och lagra dokument! Ja nu snackar vi slutet av 80-talet. Vet att vi hade en gammal härk till dator m floppydisk och det uråldriga ordbehandlingen Works.

Vi har allt varit med om en hel del i utvecklingen 🙂 Ungarnas min när man förklarar vad man hade innan de ens var påtänkta. Det rullas med ögon, suckas och ges skeptiska blickar när vi entusiastiskt berättar om hur det var ha ha. Därför undrar jag emellanåt vad dessa kids kommer berätta för sina barn och barn barn som kommer se dagens teknologi som rena stenåldern. Var det bättre förr?? En bra fråga. Brukar tänka på Dagny när hon svarar -Nä det var ett rent elände 🙂 och hennes klassiska och under bara ordspråk – Man skall inte gamla till sig!

Oj nu blev det en halv roman igen som hoppar hit och dit (that’s me 🙂 ) //Svejs!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 september, 2018 i Vardagsinlägg

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: