RSS

Snörvlade mig igenom

08 Jan

Cancergalan på TV4 igår. Det är en elak djefel det där månghövdade eländet. Alla har vi ju någon i familj, vänkrets eller i bekantskapen som har drabbats. Några har klarat sig samt kunnat förebygga men allt för många fick ge upp kampen. Den jag följde på nära håll var bästa danskompisen Lisa som fick sin cancer i två omgångar och sista var otäckt aggressiv och loppet var kört. För hennes del var det dansen som fick henne att orka åtminstone första slängen. Vi var ett så tajt gäng som dansade ihop och jag minns så väl en torsdag när hon kom, nästan genomskinlig och hennes man var sur på henne för att hon inte ville hem och vila efter tuffa behandlingen, men envis som en åsna var hon och till dansen skulle hon. Hon hade snygg peruk som hon använde utanför hemmet, men som många får de ju hormonbehandling så vallningarna var inte att leka med. Såg en danskväll att hon höll på att krevera under den varma peruken och jag gjorde en rörelse uppe på scenen att hon kunde ta av den och hon tittade på mig och svor en harang och av flög den. Så nog hjälper det att ha tajta vänner omkring sig som in backar utan behandlar en som vanligt. En sak jag på ett sätt ångrar är att vi hälsade på henne hemma på slutet. Inte i sig för hon kände i alla fall igen oss trots allt och det var gott att få sitta i deras kök igen och jargongen var den samma och hon kunde förmedla sig även om talet och orken var nedsatt. Men det var liksom inte hon som satt där, den bilden av henne är ju den man fick på näthinnan ett bra tag. Jag var helt enkelt inte beredd på hur förändrad hon blivit på så kort tid.

Visst vill man ge pengar, men ja, ekonomin tillåter inte att hjälpa alla föreningar och fonder, så är det bara. Det får bli när det går och jag försöker varva när det skall skickas kondoleans. Men ibland blir det rent jagande från dem för att man skall donera mer och mer. Jag tycker att Op Smile är behjärtansvärt och lämnade ett år ett bidrag istället för att skicka julkort. Då drog det igång vill jag lova. Det ringdes hur många gånger som helst och skickades brev – ärligt tror jag att de 200 kr jag skickade betalade jag deras ihärdiga samtal och utskick med. Sådant blir jag irro på.

Annonser
 
6 kommentarer

Publicerat av på 8 januari, 2019 i Vardagsinlägg

 

6 svar till “Snörvlade mig igenom

  1. livsglimtar

    8 januari, 2019 at 12:20

    Bevare mig väl, jag hoppa över den typen av snyftprogram, orkar inte med eländet. Sen tycker jag att de kunde göra en gala med insamling till alla de djurstall som tar hand om både vilda och tama djur som råkat illa ut.
    Sen kunde de också göra en insamling för njursjuka med en TV gala, variera insamlandet lite mer, det finns andra sjukdomar och grupper som behöver hjälp. Varför inte en insamling till våra fattigaste pensionärer eller till typ Vid din sida.
    Jag är medlem i både katthem och hundstall, dit går mina kronor, hjärtat är med.
    Kram

     
    • Suttecity

      8 januari, 2019 at 12:49

      Ja det finns många många som skulle behöva galor. En jag verkligen inte orkar se är Barncancer/Humorgalan. Vad har de med varandra att göra? Inte fanken är det roligt heller. Måste gå att lätta upp eller lägga ihop båda cancergalorna, det är ju samma forskning kan man tycka. Djurstallar och katthem ligger mig också varmt om hjärtat. Vore jag inte allergisk vore det nog stor risk” att huset vore välfyllt av omplacering eller jourhemskatter. Älskar dem men kroppen är inte lika samarbetsvillig. Får nöja mig med syrrans Musse som kommer på besök för en skvätt mellangrädde och sedan slappar han på övervåningen. Vi pratar mycket men jag kan inte snosa på honom. Men kan inte låta bli att klia. Gäller bara att vara noga med att tvätta händerna. Glad att jag tål Amigo’s päls. Han får gå som katt istället 🙂

       
  2. livsglimtar

    8 januari, 2019 at 13:00

    Även jag är allergisk mot katt och kanin, båda har jag haft boende i mitt hem, min kanin som väl var ungarnas hoppade rakt upp på mig när jag satt i soffan, la sig på mitt bröst och slickade mig under hakan. Götapetter sån klåda jag fick, kallt vatten fick jag tvätta mig i efter ett tag mot klådan. Men inte kunde jag sätta ner det lilla hjärtat, han var ju min. Sov under min säng, jag gjorde som med hunden, när han kom till oss den lilla tussen. Jag ordnade en mysig mjuk sovplats nedanför min kudde, sen hängde jag ner min arm så inte kaninen skulle känna sig ensam. Så sov jag första tiden med både valpen och kanin.

     
  3. hellen64

    8 januari, 2019 at 19:31

    Man kan ju som du säger inte vara med och ge pengar överallt. Jag blev månadsgivare till Barncancerfonden när jag såg den galan för nåt år sen. Annars har ju jag min egna insamling hos Hjärnfonden. Har samlat in drygt 230.000 kr. Blev lite trött när det ringde en kille åt Hjärnfonden och undrade om jag inte ville bli månadsgivare. Förstår ju att han jobbade på nåt callcenter men lite småsur blev jag.

     
    • Suttecity

      8 januari, 2019 at 19:48

      Ja det hade jag också blivit kan jag säga. Helt suveränt bra jobbat. Hoppas att du dräpte av honom och sa att räcker det inte med de 230 000 kr jag har bidragit med 🙂 De borde ju göra anteckning på de som ger stora donationer kan man tycka, så kunde de väl ringa och ge ett tack istället. Du kan allt känna dig väldigt nöjd med ditt värv

       
      • hellen64

        8 januari, 2019 at 19:51

        Jo jag kände nog lite så att dom kunde ha lite mer koll men jaja. Är väldigt nöjd och stolt över min insamling 😊

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: