RSS

Avslutningsvecka

07 Dec

Jahapp, lördagsmorgon är snart förmiddag. Mamma har PRO’s julbord idag och har åkt ner tidigare då de skall duka och förbereda, så kommer hon hem en sväng innan det är dags. Själv tar jag hand om tvätteriet idag. Min kudde ligger i maskinen och det återstår att se om den blir som den skall efter tvättningen. Ländryggen är lite ajig efter gårdagens zumbaavslutning så jag får ta det piano med lyften. Ländryggen och bäckenleden är svårväckta, men det brukar lösa sig. Armlåten jag lagt in gör sitt och det är skönt att känna att man jobbat rätt.

I måndags var det sista träningen med kören. Själv hade jag en sådan där kväll när det inte vill sig alls. Fick sätta mig på egen rad tillslut då jag hela tiden gled över i de andras och jag saknade min tenorkompis som var hemma och kurerade sig inför morgondagen. Skall träna nu när jag är ensam hemma. Vi kör bl a Let it be och jag blir så irro för det är hart när omöjligt att komma rätt när vi står där med gänget. Hemma, ingen problem men på plats… Det sjungs svagt i början och det underlättar inte. När låten fortsätter så sitter det. Mats, vår eminente pianist, har oss i tenoren intill sig och hans blick sa det mesta då han har absolut gehör 😀 Det var i alla fall terminens sista träning, så nu blir det inget mer förrän fram i januari. I morgon har vi två konserter. En i kyrkan i Storbyn och sedan på Plaza. På plats kl 08:15 och klara vid 15-16 tiden skulle jag tro så den söndagen försvinner. Roligt att sjunga för publik så det fyller förhoppningsvis på energinkontot.

Igår var det även sista Zumba-passet. Headsetet var inte laddat så jag fick ta till stämbanden på högre volym. Blev lite körigt i skallen. Dels komma ihåg koreografin och komma på hur jag skall visa för att de skall veta vad som kommer 🙂 Men det gick ganska bra. Fick kuvert med pengar så jag får köpa vad jag vill, gillas. Vi har en diktare av rang i gänget och det har blivit en härlig tradition att hon skriver avslutningsdikt som komplement till presenten. Ni som följer mig på FB och Insta har kanske läst den. Värmde gott och hon har knorr på grejerna så det blir goa skratt. 28 st var vi igår. Spörres hur många som dyker upp i januari när vi börjar igen.

2020 är jag inne på 9:e året som Zumba-instruktör och jag har varit ledare för dessa Gold-pass lika länge. SÅ tacksam att jag har möjlighet att kunna leda dem såpass länge, att det har fungerat med de jobb jag har haft. Blev lättare när vi flyttade över till fredagarna. En ynnest måste jag säga. Övriga grupper har kommit och gått genom åren. Det glesnade så jag lade ner dem och blir det bara dessa fredagar framöver, är det mer värt än att leda tio andra.

Jag gillar att hjälpa andra, så att även vardagen blir bättre vad gäller balans, hitta bättre rörelser och bli medvetna om att små saker kan göra gott. Skapa en social plattform där gänget trivs – här är det rena fritidsgården 🙂 Sorlet innan vi drar igång är helt underbart då det visar att folk trivs och ingen står ensam, om man inte själv väljer det förstås. Flera av dem stannar kvar och fikar. Älskar namnet på husets servering – Café Russinet 🙂

Jag sticker inte under stol med att jag gillar att stå där som ledare, det gör jag verkligen. Både instruktörsjobbet i sig och att få vara centrum för uppmärksamhet åtminstone en gång i veckan där jag verkligen känner mig sedd och se glada ansikten. Det blev väldigt tomt efter de 16 åren med lindedancen där jag har haft allt det som jag beskriver ovan. De innehöll ju även många vänner och bekanta, resor och tävlingar. Det försvann när Lisa dog, hon var liksom länken mellan gängen.

Älskar att hjälpa folk. Jag är fostrad så, ge av mig själv och känna att det gör åtminstone lite skillnad för andra. Ett drag vi har i ”Hörnsläkta” Det är samma med att stå på scenen och få sjunga. Även det här att veta och landa i att man faktiskt är bra på det man gör. Vem tusan hade trott att jag skulle ha skills för vuxenpedagogik? Hade mina lärare i mellan och högstadiet sett mig nu när jag står där skulle de nog inte tro sina ögon och öron 🙂 Stor skillnad mot den blossande generade ungen som klämde sig mot väggen – jo tro det eller ej, sådan har jag varit. Hm.. hon finns väl där vid sina tillfällen, men inte i rollen som instruktör och ledare. Hade inte syrran blivit gravid hade jag inte halkat in på denna bana. Sången finns där, men det här med instruktörsrollen är något jag jobbat fram, med stora gupp på vägen emellanåt…. Då är de helt enkelt så att man inse veta vad man kan och vara trygg i det. Gäller givetvis åt andra hållet – dock kan man alltid ha ambitionen att ändra på den saken. Vad gäller yrkesbiten har det varit samma sak. Ingen specialistutbildning blev det, utan det är learning by doing med nyfikenhet på hur jag kan förkovra mig. Det har blivit min livsmelodi. På detta sätta är jag idag administratör, det ÄR min yrkesroll som jag landat tryggt i. Även här hjälper jag andra och lär dem tips och idéer där jag kommer in och jobbar. Lär mig lika mycket jag, absolut. Nu är jag 50+ så det vore väl skrôen om jag inte hade blivit så här genom åren. Sadla om vid 50+ undrar vissa om det inte är läge för – så att jag ”blir” något… ja vem vet vad livet bjuder på efter det att vikariatet tar slut. Bra på lite av varje. Det ger möjligheter, men då det inte finns på papper mer än anställningsintygen, är det jättesvårt att visa vad man kan och kan locka arbetsgivare att nappa. Men när det gäller ovanstående är jag väl osvensk vad gäller jantelagen. En av fördelarna att kommit över 50-strecket och alltid retar det nå’n 😀

Nu har det börja dala stora lapphandskar utanför fönstret. Dock har det inte lagt sig på backen. Skall gå ut och fylla på fågelmaten. Nötter är införskaffade och de är poppis på deras matbord. Skall byta ut talgbollarna också. De gillar inte de här som ligger i mataren. Får ta bort blöta frön, de ratar dem som är överst i karusellen

Veckan i övrigt har varit stillsam. Åtminstone för mig. Mamma flänger och far på möten och infoträffar. Efter julbordet hoppas jag att hon kan få ta det lite lugnt inför julhelgen. Det är lucia/grötkväll i bygdegården nästa vecka och vår arbetsgrupp har hand om den och vi – snarare mamma – bidrar med rågkakor. Jag klarar inte av sorlet och det ”oväsen” som blir med alla ungar i den lokale, så jag avstår. Det är en sak jag hatar med dessa tabletter jag måste äta om jag vill köra bil. Skallen orkar inte med en massa ljud på en gång. Rörig musik osv fixar jag inte heller. Allt detta har ju tagit bort en tårtbit av mig själv. Kommer aldrig acceptera det. Gilla läget, tja, vad göra?

Oh, höll ju på att glömma bort! Var ju till allergologen i onsdags för att få besked på alla prover. Jag är frisk kan vi väl säga. Leverprover, Sköldkörteln, Blodvärde, (skulle verkligen behöva tappa men jag är inte intressant längre med pillerhelvetet) och sänkan var låg så nu vet jag att jag är frisk trots att jag mår skit emellanåt. Pricktesterna visar inget och det var inga direkta allergener de kan sätta fingret på och punktmedicinera. Så då tål jag pälsdjur igen? Då förklarade han det som så att vissa saker fungerar och andra inte. Det är som med födoämnen. Ost t ex kan man äta vissa sorter och vissa andra inte. Du kan t ex äta en skiva av det sämre valet än vad andra kan och lika mycket av en annan, så det gäller att hitta det som fungerar. Därför tål jag vissa sorts päls och andra inte, men det är ingen blod- eller kontaktallergi. Grundmedicinering med astma och allergitabletter. Den ena för långvarig effekt och den andra på direkt. Kan vara så att om jag äter/dricker/har närkontakt idag så kan reaktionen komma först nästa dag. Trötthet, nästäppa, oförklarliga utslag och rodnad. Det var nytt för mig. Skall verkligen läsa på mer om Aminer – som är det som styr vad man tål, beroende på hur känslig man är. Hade inte några mätbara allergener vad gäller al, björk och annat heller. Gråbo däremot fick jag inte någon hum om. Dessa pollen samt timotej var det stora utslag på när jag var hos honom för 18 resp 16 år sedan och gjorde de första testerna. Kanske är som med ungar, man växer ifrån det.

Nu är jag inte helt bekymmersfri vad gäller astma, men skönt att veta att det är till att testa mig fram. Dofter är väl värst. Men jag vet inte om det är rosacea eller allergi som aktiveras. Då jag nu har papper på att jag inte har några problem med inre organ samt i blodet som kan påverka har jag bara en sak att peka på – medicinen för EPn. Det var då problemen blev värre. Den processen vet jag inte om jag orkar dra igång. Har nog kommit till vägs ände. Åtminstone med den neurologen jag har.

Ojsan, det blev nästan en hel roman idag – borde kanske skriva lite varje dag istället 🙂 Hoppas att ni har det bra på ert håll i världen och att ni får en fin helg.

 
1 kommentar

Publicerat av på 7 december, 2019 i Vardagsinlägg

 

Ett svar till “Avslutningsvecka

  1. livsglimtar

    8 december, 2019 at 02:07

    Jag har hängt med, har varit däven med gnäll i flera veckor känns det som. Vi är på landet och har det bra, Frasse och jag kom hit i torsdags kväll. Lugnt och skönt, stjärnklart och månsken med rådjuren råmande otäckt nere i området, de låter för hemska. Frasse blev rädd. Kram

     

Lämna ett svar till livsglimtar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: