RSS

Dagsarkiv: 5 januari, 2020

Årets första inlägg

kommer här. Är inte inne i en bloggande period för tillfället, men skall väl försöka sammanfatta vad som hänt sedan sist. Nyår kom och gick, vi hade en stillsam tillställning i Vita Huset och vapensyster I var också med. En trevlig kväll. Det var skönt med ledighet och sedan jobba en dag för att avrunda med ytterligare fyra lediga dagar. Lite dagvilsen blir man. Blev en fullmatad arbetsdag i torsdags och dagen flög iväg. Behöver jobba flera dagar i rad nu så att jag kommer ikapp. Bokslut och grejer, men jag har inte hand om själva jobbet där men alla underlag och allt annat skall förberedas. Tänk, det har gått halvtid nu, 8 månader kvar. 2020 ligger orörd än så länge.

Börjat slipa på spellistan och koreografierna. Testade den gamla cumbian några gånger och då jag inte tog i utan småtrampade ände jag att den inte är snäll för knäna men det brukar fungera när det är full sula. Inte bestämt mig än. Uppvärmningen börjar landa så jag tror att jag testar den några pass. Märker tämligen snart om de gillar den eller inte.

Hängde med mamma ut på en stavtur igår. Vi får se om det blir en till idag. Vänsteraxeln protesterade inte så jag kunde använda dem hela vägen. Den börjar så sakteliga gilla läget, men vissa vridmoment gör jäkligt ont än så länge. Mamma är väldigt stel då hon är inne i ett skov. Muskelreumatism är en knepig grej. Hoppas att den läker ut inom rimlig tid. Kan ta 2-3 år med kortison. Den gäller att få rätt dos. Skit är det hur som helst.

Idag är den en krispig dag, fåglarna jobbar för att få i sig föda. Tvättade av hållarna igår så de har fått fräscha fröhållare. Stoppade det smalare jordnötshållaren med talgbollar så nu verkar de nöjda och slåss om plats.

Det är så dags att börja avtomta huset. Jag hade velat göra det på nyårsdagen men husägarinnan får bestämma så det är väl idag jag kan börja att våga plocka lite 🙂

Funderat på en sak jag hörde för ett tag sedan. ”Du har inte fått mer än du behöver här och nu, frågan är hur du tar tillvara på möjligheter, relationer och annat”. Tar vi vara på alla möjligheter som kommer i vår väg och verkligen ser dem som en möjlighet? Jag har inte och gör det då rakt inte, med facit i hand. Kan man vara nöjd med det man får/har eller väljer man att inte se det ta emot/genomföra det, utan väljer man att jaga vidare eller fegar ur för att det är den enklaste utvägen? Tiden går, sedan kommer nästa omgång med möjlighet. Ibland kan det faktiskt vara samma saker som landar då man inte begrep att man faktiskt valde att inte ta tag i det förra gången. Kände mig faktiskt träffad som jag har levt de senaste två åren. Nu har jag givetvis hoppat på saker genom livet när de kommit i min väg och de har visat sig vara ibland det bästa val som jag gjort och har lett mig till roliga saker inom sången, dansen, härliga arbetskamrater osv. Käftsmällar och rygghugg har dykt upp på vägen, men ser jag tillbaka så har det i efterskott även stärkt, fått mig att se saker på annat sätt, lärt mig se och hålla vissa människor på armslängd avstånd samt att det fått mig att stänga dörrar och öppna nya som aldrig hade öppnats om jag hade travat på. Där kan man kanske tycka att vissa saker har varit lite dyrköpta men som sagt, något har det kommit ur det hela

Försöker se vad jag har nu och jag får nog vända runt några varv för att ändra tankegång. Vissa perioder är det ju stillsamt – för att inte säga aptråkigt, men att välja bort saker för att man ser problemen istället för möjligheterna är något jag skall jobba vidare på. Det är liksom inte jag utan någon jag blivit efter att jag fick diagnosen och de förpinkade tabletterna som jag ärligt skyller det mesta på och sedan känslan som kom med kontakten med läkaren. Det kan ju vara en ursäkt att inte ta tag i saker. Måhända att det var en möjlighet så att inte något värre hände än de som varit vardag i 11 år innan det blev fastslaget. Kanske är det meningen att jag skall lära någon annan något som besvärlig patient.

Nu vet jag att det kommer sjukdom och annan skit emellan för vissa och nej jag ser inte att det är ”meningen” att man skall bli sjuk och skiten slår olika. Vi har ju lånat ett skal att bo i och vissa fel kan ju inte reklameras om vi säger så. Där kan man filosofera vad som kan komma för gott från det. För egen del och/eller för andra. Som kusinen t ex. Hade inte den otroligt spännande, inspirerande och livsglade personen hamnat i rullstol och som valde att ge sig f*n på att göra något av det hela, så hade kusinen inte fått möjlighet att bli utvald att följa med på expeditionen där de skall ta sig till baslägret på Mount Everest nu i april (vet att det kanske är en extrem jämförelse men jag hoppas att ni fattar andemeningen). Så, ser man det i ett större perspektiv vet vi inte vad som kan komma från olika människors livsresa. Allt handlar ju inte om oss själva sug på den tanken 🙂 Tror det är bra att ta med i tankarna, vem lär sig av det här som händer. Jag själv, personen som speglar eller båda? Läromästare har passerat – men de kommer då rakt aldrig få reda på’t 😀

Det är väl mitt eventuella nyårslöfte. Släppa de gråtonade glasögonen och ärligt försöka att se i färg igen. Leta efter ljusglimtarna, inte bli medberoende när folk omkring deppar ner eller styr och ställer omkring sig och förväntar sig att man skall följa pipan och slår bakut om man inte gör det. Bli lite motvals käring igen. en som vågar och inte är feg. Försöka bli klarare i skallen och inte dra mig undan för att jag redan bestämt mig för att jag inte orkar med ljud, för mycket folk och rädslan att anfall skall dyka upp. Det har blivit ett hjärnspöke och den djefeln kommer jag få jobba hårt att bli av med. Ta vara på sinnet och förhoppningsvis på köpet ta vara på det fysiska.

Hoppsan, nu blev det en roman igen 🙂 Sköt om er.

 
1 kommentar

Publicerat av på 5 januari, 2020 i Vardagsinlägg