RSS

En ny vecka stundar

12 Jan

Moster fyller jämna år i morgon, grattis i förskott I-B ♥

Mamma och jag har varit på ”En del av mitt hjärta” idag och en mysig film. Bra musik, fiffigt ihopflätad historia för låtar och texter, en skön skopa med humor och som den dansförundrade instruktör som jag är så blev jag helt frälst på dansnumren och dansarna. Läskigt duktiga. Säkerligen musikalartister. Fanns ju lite manlig fägring att vila ögonen på om vi säger så 😉 Konstaterade att jag är för kort för de fåtöljer som är nu på biografen så lite stel i nacken blev jag. Men det var det värt. Jösses vad folk äter godis på bio… det prasslade hej vilt och damen bredvid mig slukade en välfylld påse med lösgodis och popcornsdoften låg tät mellan raderna. Efter en timme började vissa lämna för att kissa. Det gäller att planera 🙂

Veckan har gått den med. Tre timmar med telefonmöte på onsdagskvällen så den bara försvann. Klippning på torsdagen, uhu vad behövligt, men felbokningar tidigare på eftermiddagen gjorde att det var försenat, så jag gjorde rätt i att inte hänga på låset. Var inte hemma förrän strax efter 18 och då var jag så hungrig så jag nästan var knäsvag. 6 h mellan målen och ingen eftermiddagsfika är mer än vad jag orkade med.

Tog en promenad till frissan. Tar bara 10 min från jobbet och det är skönt att slippa böka med bilen. På väg tillbaka kunde jag inte låta bli att ta fram mobilen och ta ett foto. Vattendraget låg blankt och Stadshotellet och övriga byggnader längs vattnet lyste upp och speglade sig fint. Hade inte ork att ställa in mobilen på nattläge så det är inga toppenfoton men en liten hum i alla fall.

Helgen har rullat på, julbelysning borttagen och ordinarie lampor har flyttat in i fönster och kuvösen. Ljusträdet, flaggstångsgranen och girlanden på norra altanen får lysa ett tag till.

Fick de nya noterna från körledaren i veckan så jag har suttit och plockat med noter och texter. Hittade de nya låtarna på youtube och vi fick en länk av ledaren. De två som är nya för mig är så där mycket gospel med sväng som jag vill ha. Läge för ståpäls när vi står på konsert. Det är det roligaste av allt, stå där och känna energin från gänget och publiken i skarpt läge.

Småskönt väder så idag gjorde jag rent fågelautomaterna, det var behövligt. Nu klarar det sig säsongen ut. Hoppas jag. Det var nästan uppvärmt av solen i kuvösen, men då vo åkte rill stan för bion som startade kl 1530 blev det ingen em fika där.

Ja, veckan blev inte häftigare än så. Förutom att huset knakade betänkligt och Amigo åkte i sidled i halvstormen, så har det varit en stillsam vecka. Hoppas att ni har det bra. Nu tackar jag för mig för denna gång.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 12 januari, 2020 i Vardagsinlägg

 

3 svar till “En ny vecka stundar

  1. livsglimtar

    13 januari, 2020 at 16:15

    Jag hänger inte med just i dina svängar, har varit mest trött av förkylningen och gör helst ingenting. Gör jag något hostar jag och blir snurrig när det brakar på för mycket.
    Jag kom nyss in med Frasse, orkeslös som jag är blev det bara en löjligt kort tur, skulle gå in och åka upp med hissen via grannens hus. Så jag slapp gå runt huset tillbaka till min port, vårt hus är 6 portar bred. Står där nere på -2 och hissen står still på entréplanet, någon bullrar och bökar och jag är så snurrig och slut att jag sätter mig i trappen. Till slut ropar jag, ”men släpp hissen för sjutton.” Hör en mansröst säga något och väntar, väntar …
    Till slut går jag upp för trapporna, hjärtklappning och larm om svimning hela tiden. När jag väl är uppe möts jag av en gammal skröplig man, som hade fastnat i hissdörren med sin rullator. Just då visste jag inte vem som var svagast av oss, jag höll upp hissdörren och puttade in honom. Sen gick jag ut och till min egen port. Då höll det på att gå helt i knas, jag är så slut att jag ulkar, magens jäkla IBS drar igång och jag känner hur tårarna trillar på min kind, när jag sitter på vilobrädan i hissen.
    Sen sitter jag där på toa …

    Nu ligger jag i soffan med hjärtklappning som aldrig verkar ge sig, testar trycket 70/51 och hjärtat klapprar på i 115 fast jag ligger. Det ger sig väl vilket år som helst.
    Kramsingen

     
    • Suttecity

      13 januari, 2020 at 22:25

      Käre värld… du måste ta hand om dig 💕 Sagt det förut och säger det igen – du är en riktig kämpe. Många hade gett upp för länge sedan. Vila upp sig nu. Lär ta en dag eller två tills du är ikapp. Varm styrkekram 💕

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: