RSS

Månadsarkiv: februari 2020

Läsvärt och intressant

Jag gillar att lära mig mer och i den här artikeln fanns det mycket matnyttigt. Sedan får man väl välja vilka teorier man vill lita på, men som sagt, man får information om det ”nya” coronaviruset, det har ju funnits i olika varianter genom åren. Själv kan jag mycket väl tänka mig laboratorium-teorin. Det var ju på det sättet (om jag förstått rätt) som polion kom i spridning, så det har hänt förr.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Lördag den 29/2

Ett datum som inte dyker upp så ofta. Skönt med lite sovmorgon och att ha en oplanerad helg. Visst är det roligt att åka iväg, vara på konsert och annat, men jag vill ha hemmahelger om jag kan. Tråkig? Måhända, men så funkar jag.

Administrativt finns att göra. Vi har snart Distriktsstämma med bygdegårdarna och jag har att göra med att ordna stämmohandlingar mm. Skall även testa att göra en film som vi kan spela upp istället för en knastertôrr powerpointpresentation som ingen ser vad som står där på duken. Lite nya grepp, alltid roligt att testa. Lite bokföring bord jag hinna med också. Konstigt det där, inga problem med det på jobbet, men den egna drar man på så länge jag kan 🙂 Har kvartalsredovisning på momsen så det är väl därför. Nu har jag inte många verifer per månad så egentligen går det på en grisblink att mata in. Skall försöka lägga in deltagarlistan digitalt till ABF också. 15 veckor är lite mycket att lägga in på samma gång. Konstigt nog har man valt att göra en massa annat som är roligare innan kvällen kommer.

Små små små flingor yr runt här och det lägger sig lite här och där, men inga mängder. Kollade med kusinen igår hur de har det i Vasaloppspersonalen inför morgondagen. So far so good, men det har inte varit toppenförutsättningar i år. I morgon kan de ju få upp till 2 dm. Det lilla ordspråket stämmer nog ändå. ”För lite och för mycket skämmer allt”

Folk stressas upp till panikläge och jag vet att det är en besvärlig influensa och att det finns riskgrupper, jag är själv i en av dem, men jag tycker ändå att det bör sättas i perspektiv. Men den gode Trump anser att det är demokraterna som har iscensatt viruset och att det försvinner i april när valet är gjort så då blir alla friska och komplotten mot honom avslöjas…. ja herregud. Stora problemet är ju att vi reser på ett helt annat sätt idag och det räcker med några som rycker på axlarna och inte bryr sig. Frågan är om man är lika rädd/orolig för att bli smittad som att man kan smitta andra. Det hade i alla fall jag varit. Om man inte är en stugsittare som undviker folk helt och hållet så kan man ju tänka sig hur många människor man träffar på varje dag. Hur många som hostar i handen och plockar i saker, tar i handtag osv. De som nyser rakt ut (läste att det kommer ut i 90 km/h så kan man ju gissa hur långt en kaskad kommer) Tvätta händerna, inte pilla sig i ansiktet – det är svårt, man gör de ju ofta utan att tänka på det. Jag har allt som oftast handskar på mig när jag är ute och så då tvättar händerna. Vid pantavdelningen utanför ICA Maxi på Bergvik är det handfat m tvål så där kan man stanna upp och tvätta av sig. Nu är jag inte hysterisk men det är skönt att vaska av dem. Om inte annat så blir man skitig när man tar i grejer. Nåja vi får se vart allt landar. Den ”vanliga” influensan vet vi ju inget om för den har inget nyhetsvärde. Samma symptom men som sagt, vad är vad? Skall man ha tält för att testa alla är det bli körigt för dem.

Vet ni, jag är helt förstådd med att inte alla tror på det alternativa här i världen, men jag har ju pratat om sierskan vi har i stan och hon är i radion då och då. För ett år sedan var hon i en av de lokala P4 kanalerna och här skrev hon i veckan:

Sedan får man tro på’t eller inte, men hon har prickat in bra tidigare år. Därför är jag glatt nyfiken på det hon sa i lokalradion inför nyåret. Att Trump inte blir omvald utan en lång yngre man kommer att ta hem det hela. Han med efternamnet som jag inte tränat på att uttala – är fortfarande kvar som kandidat. Har skrivit om det förut, men nog är det intressant och smått hoppfullt att han kan få på tafsen.

Har faktiskt träningsvärk idag, så där lite lagom. Så jag tog väl i på rätt sätt på Zumban igår. Armkoreografin gör susen. Det knastrade bra i nacken och axeln i morse när jag gjorde mina uppledningsövningar innan jag klev upp ur sängen. Det är viktigt för mig att de gör det rätt och det syns så väl från scenen när de håller upp sig på ”oekonomiskt” sätt. Slappna av i axlar så att neder delen av skuldrorna och magstödet jobbar, slappt ben på sway så att balansen blir lättare. Vi kör ju även en bachata och det är lite stora steg och tyngden ligger lite för högt. Nu kom jag på igår varför det är så. Jag har en tango före och då skall det ju vara passion och en helt annan stil. Så vi får ta mellantramp emellan så att de kommer ”ner” i knäna och kroppen. Älskar dansteknik och speciellt när man kan använda det i vardagen. Får positiv feedback från flera i gruppen som liksom har hittat ”nyckeln” och gillar övningarna vi gör. Då har jag lyckats och det värmer instruktörshjärtat. Vem hade trott att jag skulle hitta min nisch i livet när jag stod där nervös och småsvettig första kurskvällen för 20 år sedan och inte kunde danserna jag skulle lära ut. Ja jösses. På den vägen blev det. Herregud, 20 år… om lika många år har jag passerat 70.. äsch, vi tar en dag i taget.

Den kommande veckan hoppas jag att grannens grävpersonal kan komma över och kika på muren och hur vi skall kunna få till det höga eländet som börjar trilla ner. Något måste vi göra. När vi byggde tog vi som sagt rejäl marginal men så kom tillbygget och norra altanen 1996. Rampen tar sin plats den också. Skall man göra etage, slänta av och bara ha muren en bit upp. Sätta gabioner som stödkant – sten har vi ju gott om – eller behålla den smålutande varianten vi har idag. Stora Paradisbusken är väl det enda som växer i det hörnet och några få av Ölandstokarna. Vi har två sorter och de som inte har så mörkgula blommor växer bäst. Flera av färgfavoriterna har myror tagit hand om. De små eländena blir inte glada när jag försöker hålla jorden öppen och rensas. Man får göra det i flera omgångar. Gräva, avlägsna sig fort som hoppsan, sedan tillbaka igen. De bits, inga pissemyror utan svarta som bits. Muren går i en båge så på högsta delen når man inte så där får man springa bra. Övriga delar kan jag ha långt skaft med lite säkerhetsavstånd. Får vara försiktig så att inte rullstenarna ramlar ner. Nåja, det får väl bli så att stora delar av rabatten stryker med. Men då får jag ta och börja om från början.

29 februari, nu är – i min värld – den värdelösa månaden (samma som med november) över och mars känns närmare våren och den älskade trädgården. Börjat med tomater, det är olika med frönas grobarhet, så det är bra att börja lite tidigare än vanligt då det inte har hunnit att mogna. Är med i en mycket inspirerande grupp på FB som heter Farbror Gröns trädgårdsland och oj vilka entusiastiska odlingsvänner vi har om i landet. De har även en hemsida.

Ja idag blev det högt och lågt. Inte undra på att jag blir trött i skallen när det är så har varierande i funderingarna 🙂 Allt för nu, uppladdning inför morgondagens lilla tur med skidorna gäller. Svejs!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Idag skall man inte bråka med mig…

När jag är smått härsken och uppe i varv skall man inte krångla med mig för då tar det eld. Vilken en fakeprofil fick erfara när de knackade på i messenger föreställande en av mammas klasskamrater. Jag vet att vi har kontakt via messenger redan och det var lurt på G. Vore jag inte så irro redan hade jag nog bara struntat i det, men nu… jag gjorde tumme upp och då frågades om jag hört de goda nyheterna. Frågade vilka nyheter och då svamlades om socialstyrelsens beslut. Då jag hade mobilen gick jag till datorn och klickade på profilbilden. Bara bilden stämde, ingen omslagsbild, inga bilder, inga vänner eller inlägg. Alltså fake. Jag kollade vårt messengerflöde på den riktiga sidan och det jag skrev kom inte upp där. Svarade att de inte skulle tro att det alltid fungerar att sno andras profiler, att de skulle dra åt ”piiiip” samt att jag tackade för att de skrivit så att jag kan anmäla samt varna övriga vänner att blockera och anmäla. Såg att de läste men inget svar. Konstigt va? 🙂 Fick tag på verkliga vännen och hon bytte lösenord. Skulle visa henne fake-profilen men se då var den borttagen. Messenger låg kvar men jag gjorde anmälan till FB så nu hoppas jag att åtminstone en försvinner. Morr.

Blev jäkligt upprörd när jag hörde om vår vårdcentral i Storbyn. Regionen drar ner på hyrläkare och visst, det skall sparas, men när det knappt blir några läkare kvar, snålt med tider och en verksamhet som jobbats upp och är framstående i länet får stryka på foten så kan man ju undra hur de tänker. Ingen motivering eller konsekvensanalys har presenterats utan vi får bara gilla läget. Även äldreboendet får mindre läkartid så som jag ser det så är besparingen snart uppäten då folk kommer att bli sjukare då uppföljningarna på bl a diabetes och blodtryck mm försvinner. Nu prioriteras enbart akuta fall. Närmsta vårdcentral – eller hälsocentral som det visst heter numera – finns i ytterkanten av stan men de har också neddragning på läkare och jättesvårt med tider. Det är även dit de hänvisar folktandvårdspatienterna då det inte finns några tandläkare i Storbyn. Även där saknas det tandläkare så ekvationen går liksom inte ihop. De kommer även att få läkare som inte orkar och lämnar och då blir det ju ännu värre.

Jag bytte till min gamla innan jag fick eländet med tanden som tur är och där hade en handfull nya tandläkare börjat. Visst, hyrläkare är dyra, men om jag hade kompetensen och fick välja mellan anställning eller bli inhyrd så vet jag vad jag skulle välja. Det senare. Ungefär som när jag är på bemanningsföretag och sedan går över som konsult. Så nu har jag tyckt. Det har alla rätt att göra. Återstår att se om jag får feedback på mitt Facebookinlägg.

Detta innebär nu att mammas läkare som är mer än toppen – och inhyrd – får sluta och kommer välja att gå i pension. Annars hade mamma följt med till nästa HC. Hon behöver honom, men vi får hoppas att hon kan hitta en annan. I värsta fall får man hitta en privat praktik som kan sina saker. Hoppas att de kan få ordning på kortisonet och de biverkningar som har följt. Det är slitsamt som det är nu.

Beställt en hög med nya toppar i storlek som inte sitter som tajt tejp och si alla 8 topparna passade! Mycket nöjd. Som jag skrivit tidigare citerande min fd kollega: Även om jag är fet måste jag ha kläder. Ställde mig på vågen och den står stadigt där den gjort men ändå känner jag att jag blir större i omfång. Knepigt är det. Men nu är jag i alla fall klädd och de håller att gå ner i vikt också.

Nu är det snörveldags. Sofias Änglar börjar strax. Brukar gå åt lite snytpapper.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Rötter

Visst minns vi våra mor och farföräldrar, eller har åtminstone hört om dem från nära och kära. Jag tycker att det är väldigt intressant att t ex veta, som för min del, vart den musikaliska ådran har kommit ifrån. Tack vare släktforskningen och letandet efter levande släktingar fick vi tag på tremänningar till mamma på hennes pappas sida och där var det musiker, fotografer och de som målar. Så jag tror att jag fått det mesta från den ådran. Trädgårdsintresset från farmor och hon började måla runt 10 år innan hon dog så hon hade också en kreativ ådra. Som sagt det är intressant.

Tänkte skriva lite om 3:e generationen bakåt – bilderna gör att det blir ett långt inlägg.

Pappa’s farmor och farfar.
Sven Jonsson och Augusta Svensson det var dem som flyttade hit till byn när farfar Fritz var 8 år. Farfar och farmor tog över fastigheten 1933 efter att de gift sig och Sven bodde kvar hos dem tills han gick bort. Sonen Victor stannade kvar i byn med sin familj, yngste sonen Josef emigrerade till USA och de tre flickorna Hildur, Hanna och Selma. Selma stannade kvar i byn, Hanna bodde i USA några år och Hildur flyttade till lilla grannstaden.

Augusta kom ca 3 mil härifrån och huset finns kvar. Hennes pappa var en av de första baptisterna i socknen och de byggde upp sin församling. Idag är kapellet flyttat till Mariebergsskogen i Karlstad. En av hennes bröder flyttade till USA och de hade vi släktträff med för några år sedan och oj vad många vi kände igen som vi inte haft en susning om att vi var släkt med – på gott och ont  😀 Den sidan har vi väl egentligen aldrig haft kontakt med.

Augusta dog 1930 bara 66 år gammal. Vad vi har sett som dödsorsak var det lunginflammation till föjd av pemfigus (isch, sökte på Google.. dumt)  Sven var 15 år äldre och han dog 1936 av, som det står i böckerna, ålderdomsavtyning. Har inte hittat så många bilder på Augusta, enbart bilderna de tog hos fotografen, så jag har inte riktigt koll på hur hon såg ut när hon blev äldre.

Sven däremot har jag hittat bilder på. Det ena med barn med respektive samt barnbarn här utanför köksfönstret. Rejält skägg och fårskinnstofflor. 86 år var ju en aktningsvärd ålder på den tiden.
Bilden från fikastunden är jag glad att jag hittade. Pappa och farfar hade samma händer och långa underarmar. Släktdragen syns så väl.

Pappas mormor och morfar
Karl Gustav och Maria Larsson. Karl har jag faktiskt inte riktigt fått beskriven för mig. Han dog redan 1931 vid 66 års ålder. Mormor Maria levde fram till 1965 och blev 85. Skall jag vara ärlig har jag egentligen inte någon koll alls på vart de kom ifrån, vart de träffades osv, så det är ett blankt papper.

Karl ser lite barsk ut och visst har han en tjusig mustasch 🙂 Maria var en blid själ så det var nog en utjämning dem emellan. Farmor var sträng med varm som jag minns det. Syster Ellen var väldigt lik sin mor i sinnet som jag har fått det förklarat. De bodde några mil härifrån, har inte så mycket info om gården och om den finns kvar. Farmor Hedvig (th) var piga här i byn så det var å hon hamnade här och träffade farfar Fritz.
Jag var ju bara 9 år när farmor dog och jag hann aldrig fråga henne om hur de var och pappa pratade aldrig om dem som jag minns det.

Har du orkat skrolla dig ner ända hit så skall jag avsluta med mammas sida 🙂

Mammas farmor och farfar
Betty och Karl Nordström . Tack vare Biggan så fick jag dem mer levande då hon berättade en hel del om dem då de var hennes svärföräldrar. Enl Biggan är mamma en kopia av Betty både till sättet och utseende. Karl var sträng och hon berättade hur det var att träffa dem första gången och en massa annat. Mycket tacksam för det. Betty blev 84 och Karl 66. De fick tre barn, Helge som är mammas far, Verna, Sonja samt adoptivsonen Carl-Erik som gifte sig med Biggan.

Bröllopsfoto samt kollage från mormor och morfar Helges bröllop 1924
Jag fick diabilder av Biggan som hon undrade om jag ville se innan hon skulle kasta dem. Kan ju säga att jag blev mer än glad när jag fick se den här bilden på Betty när hon blivit äldre. Man vet aldrig vad det gömmer sig för skatter i gamla lådor, helt klart. Kunde skanna in diabilder på skannern jag fått låna så det blev toppen

Mammas mormor och morfar – Hörnsläkta 🙂
Hanna och August Jansson som bodde i Hörnet i grannkommunen. Ett ställe som var centrum för familjen. Det är mormors sida som vi har haft mest kontakt med som jag känner det. Hanna blev 77 och August 82. De fick fyra söner och tre döttrar.. Valfrid, Anna, mormor Alice, Algot, Arthur, Henry och Britta, som kom på sladden så hon var 19 år yngre än mormor och de hängde ihop i vått och torrt. Algot, Arthur och Henry fick inga barn men släkten blev stor ändå när de var så många. Arthur var en mångkonstnär och en jag gärna hade velat lärt känna. Han kunde mycket om mycket och var otroligt händig och kreativ. Som mamma sa, han kunde allt. Kanske att man har fått lite därifrån också även om jag bara kan lite av mycket 🙂

Har faktiskt inte hittat någon ungdoms- eller bröllopsfoto på dem utan mest äldre bilder.
Som jag funderade när jag såg den övre bilden och August som har konstig färg i ansiktet. Men förklaringen är att hatten han har på bilden hade han på sig i stor sett jämt, så det är ”raggarbränna” som gör att det är så ljus panna 🙂
Mormor blev otroligt lik sin mor på äldre dar och båda var lika snälla vad jag kan förstå.
Jag tycker att Hanna är väldigt lik Selma Lagerlöf som hon såg ut på 20 kr sedlarna.
Det sades att de var släkt, men det är inget vi har hittat bevis på.

Så där då har jag kommit till slutet av inlägget. Frågan är hur många som googlade på farfarsmors sjukdom? 🙂

Jag tycker att det är intressant att ha ett hum om sina förfäder och vart ifrån man kommer. Vi har hittat syskon till August på Hörnet som emigrerat både till USA och Norge, så den biten har vi kvar att lösa. Anteckningar i kyrkböcker gör ju en också nyfiken så än är inte släktforskningen avklarad. Men vi har kommit långt. När vi träffade mammas tremänningar på hennes pappas sida så var det först jätteläskigt för hon som öppnade var en kopia av mammas moster. Verkligen kopia. De hade även bilder på flera av dem vi hittat tillbaka i släkten och det var också en liten skattkista. Glad att vi hittade de flesta där när de levde. Med tanke på att vi trodde att det bara var Helge’s pappa och hans bror som fanns som barn i familjen blev vi väldigt överraskade när de var 7 st och den äldste hade 6 barn!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Man kan ju fundera…

Vi skulle upp till Gerd på kaffe när vi hade ätit lunch med mammas skolkompisar. Då mamma har svårt att gå i trappor så tar vi hissen. Vi har åkt här många gånger då även Biggan bodde i samma hus. Dörrarna öppnas och vi går in och trycker på knappen. Händer ingenting. Eh tänkte vi och tryckte på knappen igen. Nope. Jag kliver ur då jag tänkte att det kanske hade hakat upp sig med ljusindikatorn. Då går hissdörren igen och jag sätter väskan emellan för att bryta och kliver in igen. Nope. Men vad f…. vi trycker på ytterligare en våningsknapp. Men dörren står fortsatt öppen och det står helt enkelt still. Där började jag bli fnissig och undrar vad tusan det blir. Vi kliver ur, mamma knatar upp för trappan, kan bara ta ett steg i taget då hon bara kan kliva upp med ett av benen. Dörrarna går igen och hissen startar!! Vad händer?? Det är inte sant säger jag. Då hör vi att hissen stannar på det våningsplan vi valde, jag börjar skratta och när mamma mummlar ”jävla hiss” bröt jag ihop, totalt. Skrattade så jag kiknade och tårarna rann. Helt osannolikt, hissen verkade gilla att skoja med oss.

Igår var det dags för Goba Gospel att sjunga och det blev en härlig konsert där publiken var med på noterna. Vi i tenoren hade en bra kväll så vi hördes bra denna gång 🙂

Lånat bilden från instagram från de som anlitade oss att sjunga. Vi var inte full styrka denna gång – snuvan härjar – men det räckte till. M briljerade som vanligt på piano och solisterna gjorde ett gott jobb och M ledde oss med härlig energi som vanligt . Jag står på övre raden, andra från höger.

Åkte vid 15-tiden och var hemma strax före 21 så det blev en lång eftermiddag/kväll, men rolig. Tog sin tid att varva ner. Idag tar jag det lugnt so far. Skönt att ha en dag när man inte åker någonstans utan gå hemma och môschle. Zumban gick fin fint. Vi var ”bara” 32 st så alla kunde se bra. När vi var klara blev det hastig raggartvätt och byta underställ och kläder till lite mer torra varianter och sedan iväg till lunchen med mammas gamla klasskompisar. En av dem har fyllt 80 och resten följer under året. Sjuka siffror må jag säga, men de är pigga och åker och far så det är roligt att se att insidan inte har åldrats. Det är väl det som är huvudsaken. Skrivit det förr och repeterar igen. Man skall vara druva på insidan så kan det yttre vara som ett russin.

Som Helen Mirren sa ”Njut av att åldras – du har ändå inget annat val” – Antingen dör du ung eller så åldras du. Det finns inget mellanting. Det är lika bra att njuta av det, fortsatte hon.
Det ligger något i’t

Nu blir det fika och sedan ut och fixa med spolarvätska till mammas bil och jag fyller väl på min med när jag ändå är igång.

I morgon är det tre år sedan jag fick hem min bil. Tur att facebook håller ordning på våra minnen 🙂

Idag är det i alla fall något mindre styrka i vinden. Det har knakat bra i vindbyarna. Såg denna teckning på facebook – den var mitt i prick 🙂

Solen skiner så nu skall fåglarna få påfyllning och jag skall få lite luft. Ni får ha en fin söndag, så får vi se när jag orkar blogga nästa gång. Svejs!!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Så blev det torsdag

igen, jösses vad det går fort, även om man tycker att det står stilla.

Inte hänt så mycket om jag skall summera. Ingen kör i måndags då jag nös och hade mig. Kvällarna har gått och antingen jobba vid datorn eller administrera. Revision på firman på tisdagen men jag hade förberett så det blev inte så mycket. Specialarna hade jag förklaring på så det gick riktigt bra.

Idag var jag till neurologen, inte varit där sedan i september och träffat läkaren. Inte blev det värst mycket bättre, jag känner som jag gör, både i sinnet och fysiskt och nja nä hm. Vi kom i alla fall fram till att jag skall prova att öka 50 mg till så att jag kan känna mig mer trygg så får vi se om biverkningarna fortsätter. Visst kan vi byta, men det är ingen garanti och jag antar att man blir lika avtrubbad som på de här pillren även om man byter. Då jag verkar vara den enda i världen som känner biverkningar på dem så får jag väl svälja och gilla läget. Blir mest irriterad. Missade bussen med 4 minuter också men så är det ibland. Det gjorde att jag fick lösa ny biljett då jag inte hamnade inom timmen och man får åka på samma biljett.

I morgon är det Zumba och sedan lunch med mammas klasskompisar och så ett besök hos Gerd. Lördagseftermiddagen går till körövning och konsert. Söndag tänker jag inte göra ett smack. En god ambition i alla fall 🙂

+4 grader och brakregn när jag åkte från stan och sedan gloppade det på ju närmare byn jag kom och här var det knappa minusgrader och snö som lade sig på backen. Med tanke på hur det låter på altantaket lär det braka på rätt bra med regn.

Syrran och Eva kom på kvällsmat och vi hade Nattis på videosamtal så hon fick hänga med. Smidigt med teknik.

Dags att landa i TV-fåtöljen och försöka att inte somna 🙂 Svejs!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Bra tur till huvudstaden

Mamma gav mig en julklapp som heter duga och i helgen var vi iväg på En värsting till syster. Bra chafffis och han rattade bussen med den äran. Hotellet var lite rörigt, för att vara Scandic. De hade gett chaffisen tumme upp att alla rum var klara så det var bara att komma in och få korten. Jo men visst inte. De verkade virriga och stirrade på skärmen. Sedan skall man gå igenom hela restaurangen för att komma till hissen som det enbart fanns en av och alla skulle till samma plan. Frukosten var också virrig så det var utspritt på tre högre bord och alla snurrade runt. Lättare när det följer ett mönster. Blev väldigt medveten om att alla tar i bestick och annat och jag plockade med höger och höll i smörgåsen med vänster.

Vi kämpade i vinden igår då vi ville ut på stan och efter att ha gått Drottninggatan upp och ner sa mammas ben stopp och belägg, så gick vi in på 7 Eleven och köpte lite fikabröd, gick tillbaka till hotellet och satte oss och löste korsord i restaurangen när vi väntade in bussen som avgick vid 15-snåret.

En värsting till syster var toppenbra så lördagen avslutades på ett bra sätt. Saknar Whoopie’s komiska timing som är i filmen men det gavs en massa sång och nunnorna är rollsatta med riktigt sköna bönor.

Men hejsan hoppsan vad det blåser! Nu har vi väl en västanfläkt mot vad ni har på västsidan, men 11 m/s rakt upp mot huset här räcker till. Det var rejäla kastvindar på vägen hem igår så det svajade bra i bussen.

Haft nysanfall med jämna mellanrum sedan i fredagskväll och idag kände jag mig faktiskt sjuk. Skippade kören, vill inte smitta och får man nysanfall stör man och dumt att smitta andra inför lördagens konsert.

Förberett inför morgonens besök av revisorn. Förberedde en hel del i PDF så de fick i förväg och vi sparar tid på plats. Administratören fick fritt spelrum – roligt att få göra det man är riktigt bra på. Gick smidigt och bra. Så nu återstår det att se om det blir smidigt i morgon. Hoppas det.

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Skönt att jorden står still

idag. Det var värre igår morse när jag satte mig upp på sängkanten. Det yrslade till så jag höll på att dimpa tillbaka. Men det lanade av när jag började göra mina övningar med nacken och axlarna. Dock sa migränen hej på dej du, det var längesen. Varpå gårdagen var liiite seg. Blev lång också då jag inväntade mamma som kom med Jumbolansen vid 17:20. Hon skulle ha haft laser på efterstarren i Örebro men kortisonet har ögat på trycket i ögat så det måste ner. Droppar i 6 veckor så nu får jag rycka in som lill-syster 🙂

Skall strax iväg till Karlstad och ha lite Zumba Gold. Skall ändra lite i en av koreografierna så det blir intressant om jag kommer ihåg att göra det 🙂

Rally i Värmland denna helg. Mamma och jag åker till Stockholm en sväng så de får köra rallyt på egen hand.

Veckan i övrigt har väl varit stillsam som vanligt. Kören i måndags. En kväll det inte ville sig med att hålla stämman. Vissas kvällar är det hart när omöjligt och är kompisarna i stämman också lite osäkra blir det inte pitch 🙂 Pianisten tittade lite missnöjsamt mot oss emellanåt ha ha.

Hade vi varit hemma denna helg skulle det har gjorts ett ryck med packningen i Nathalies lägenhet då hon vill ut så snart som möjligt. De blev av med lägenheten en månad tidigare, men hon vill inte bo där själv i den stora lägenheten. Vi får se om det blir mellanlandning i stugan för henne eller om det går att lösa ett byte mellan den som skall ta över då han har en etta. Det blir som det skall. Så är det alltid om man tittar bakåt, även om man inte ser någon vits med allt när man står mitt i allt. En dörr stängs och en annan öppnas.

I onsdags blev det till att åka buss så jag fick åka med systern och Eva ner till Lillbyn. Vi hade styrelsemöte med distriktet på kvällen och mamma skulle ha bilen in varpå detta var bästa logistiklösningen. Lång dag även då och vi var hemma vid 21:30. Tog en timmes extra igår men då det yrslade blev det inte direkt uppiggande.

Nehej, dags att göra sig klar för avfärd. Passar på att önska alla en fin Valentin.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 14 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Håll i hatten!

Ärligt så trodde jag att vinden skulle trycka in glaspartiet på övervåningen som vi har mot söder när det kom en rejäl kastvind. Regnar rejält och vi stack faktiskt ut näsan då vi masade oss iväg på bygdegårdens årsmöte. Avklarat på 40 min så det gick undan. Roligt att träffa släkt och grannar. Inte var vi många men det bjöds på kaffe och semla så det smakade bra. Mamma och jag blev justerare, så en liten insats blir det för verksamheten. Har kommit bort från det helt känner jag. Nu är det 4 eller om det är 6 år sedan vi klev av, efter att ha haft det som ett andra hem sedan mitten av 80-talet. Jösses vad timmar vi har lagt ner, men i alla fall i början av tiden hade vi galet roligt då det var ett gott gäng med i stort sett hela byn som var med samt flera från grannbyn. På fredagarna samlades runt 60-70 personer och spelade brännboll och på vinterhalvåret hade vi fredagsknytis. Men åren går och folk har blivit mer och mer individualister så det kommer förhoppningsvis igång igen nu när de i generationen under mig som skaffar ungar och engagerar sig. Nu jobbar vi på distriktsnivå, så vi jobbar åt hela Värmland istället.

Nu håller jag på tummen att det inte blir strömlöst innan morgonen.

Skall fortsätta att knåpa igenom nya stämmorna tills i morgon. Vi har konsert den 20/2 så det gäller att sätta de nya låtarna. Sedan har vi två till under våren. Domkyrkan i Karlstad har biskopsvisit så vi skall sjunga två låtar. De vill väl ha lite lättsamt som variation på musik och sång 🙂 Det är i mars och i maj avslutar vi med kyrkokonsert med orkester nere i Säffle, så lite finns det att se fram emot. Är ju som sagt roligast när vi står och sjunger för publik. Vore najs att få komma ut på egen hand och sjunga också. Saknar den biten, kör är skoj men solokvist är roligast. Dykt upp många roliga tillfällen genom åren. Det här är en av de roligaste, so far. Nashville, 2004, oförhappandes hade en kompis smugit fram och fixat så att de ropade upp mig. Stället har förekommit på Jill’s veranda så det är ett härligt minne när de är där och filmar. Walk on by och Tennesee waltz i originaltempo, det var de jag kunde tonarten på så de fick duga. Grabbarna fick bra med dricks och herrar i baren undrade om jag var ogift 😀 Ja jösses.

Ett annat var redan 1998 på tiden det begav sig och Sandgrund av danspalatset nr 1 i stan. Vi var där den 14/2 för att dansa till Good Timers och jag sa till grabbarna att de skulle jag vilja sjunga med, hade ju lyssnat på dem en hel del på den tiden (herregud, hur gammal är jag egentligen?? 🙂 ) En av killarna vesslade sig fram och övertalade dem att jag skulle få sjunga. De var väl lagom intresserade, men visst, vi kör. Kortet är taget precis när jag börjar med scatsången på Bona Sera, från jaha till va?? Sedan drog de igång. Jäklar vad roligt det var!

Hi.- hi, trummisen kom igång bakom mig och tyckte att jag skulle sjunga mer 🙂 Jösses vad jag fick dansa resten av kvällen. Det satt som en smäck trots att vi inte övat en takt och detta är nog så nära storband jag lär komma. En stor sångönskan kvar alltså, att få sjunga till storband, annars har jag nog testat det jag har haft på checklistan nu när jag är med i gospelkören. Lite mer solo där skulle sätta stjärna i kanten på listan.

Har väl kanske inte alltid följt strömmen i livet och passat in i vissas syn på vad man bör göra och visst, jag kanske har missat mycket, men jag har å andra sidan gjort mycket som andra aldrig fått möjlighet till. Känns trots allt lite bra i summeringen so far. Men det får gärna bli fler sångminnen.

Hur inlägget gick från kuling till sång vitte tusan, men så blev det 🙂 Svejs!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 februari, 2020 i Vardagsinlägg

 

Litet tips ang blomsterarrangemang

Det är kanske florister som är här inne och läser och kommer tänka, det här är väl inget nytt, men vi andra ”dödliga” kan kanske har nytta av det 🙂

Har man en skål eller annat som är utan hål, typ glasskål, gärna lite djupare. Lecakulor eller annat dränage i botten, sedan en grön oasis i mitten, gärna stående och en bit nedanför kanten så att den kan täckas med jord. Den skall dränkas först så att den är genomblöt, så kan man småpytsa vatten i mitten när det behövs. Dags att arrangera blomster eller lökar. T ex amaryllis, man kan sätta en pinne i löken så att man kan sätta ner den i oasisen så att den kan stå kvar om man vill ha den i mitten. Fyll på jord omkring och sätt ner växterna så att någon sida m rötter kommer åt oasisen och fyll upp med jord. Häpp! Tänk vad man kan lära sig när man plockar isär och skall använda vissa av arrangemangen 🙂 Jag har en växt som slukar vatten och jag planterade om den och tog en osasisbit och lade i under den i krukan så det har funkat bra som vattenreservoar. Finns en massa andra varianter, men denna gillade jag. Givetvis används oasisen som grund till mycket i skålar med snitt blommor i för arrangemang, men jag har aldrig använt mig av det i sådana här arrangemang med jord.

Slut på dagens blomstertips.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 februari, 2020 i Vardagsinlägg