RSS

Kategoriarkiv: Vardagsinlägg

Sånginsatsen

i kyrkan nu på förmiddagen gick bra. Sjöng You raise me up och Jag har hört om en stad ovan molnen som hon tyckte mycket om. Vi sa hejdå till pappas äldsta kusin Gerd och familjen undrade om jag kunde sjunga och det kändes bra att kunna bidra lite. Pappa hade inga syskon men de är uppväxta här i byn och alla hennes syskon var som syskon för pappa så vi har alltid umgåtts. Fick träffa henne i somras när andra systern fyllde 90 och även om minnet inte var som det varit så kände hon igen oss lite och sken upp när vi pratade om pappa och sa byns namn, Man kliver högre och högre på ålderstrappan i släkten… de gamla försvinner men det är väl så det skall vara men på något sätt känns det som att jag är en mellangeneration, fått med det gamla men har ingen direkt intresserad ungdom som är intresserade av hur det var men jag får väl hoppas att minnet är med och att man kan berätta den dag de kommer på att det finns historia som man kanske är intresserad av. Tiderna förändras det vet jag men lite sorgligt är det och jag får mer och mer känslan av att man inte har så stor roll i det stora hela. Sedan då alla funderingar på vad det är som händer omkring oss både hemmavid och i världen. Det är liksom inte så att det landar bra i magen. Ångrar du inte att du inte ”skaffat” barn är det flera som frågar mig när de hör hur gammal jag är och att jag är (som jag säger) barnfri. Nej, jag kan inte säga att jag är det, räcker mer än väl att oroa sig för hur det blir för syskon- och gudbarnen.

Begravningen blev…. lite annorlunda, minst sagt. Ordinarie präst var sjuk och den här äldre som hoppade in hade en massa saker för sig och pratade och ja det var inte någon ”vanlig” begravning direkt. Lite väl munter om vi säger så, men visst, man kan le i sorgen också. Sonen har hundar och dessa två pudlar hade fått ok från kyrkoherden att vara med. De var tysta så det var inget som störde så men ja, lite annorlunda. Generöst med tre olika sorters smörgåstårta (italiensk, skagen och rostbiff) så det blev till att ta små bitar så man kunde smaka på alla tre. Goda va di men jag är inte van att äta så fet mat… gräddtårta på det. Som sagt, vi är matfamilj och det är aldrig snålt tilltaget. Gerd var matmor av rang och det skulle alltid vara generöst med mat och kaffebröd. Så hon hade nog varit nöjd om hon sett bordet. Roligt att få träffa sina tremänningar, de är mycket yngre – eller ja numera är ju 10-15 år inte så mycket, men det blir inte att man träffas mer än på jämna födelsedagar och begravningar, typ. Fejjan är bra att ha kontakt på.

Det var ovant att höra sin röst som solist, man drunknar ju lätt i kören och hör inte sig själv på samma sätt. Saknat soloinsatserna, i kören verkar jag vara parkerad som tenor, inte lika roligt den här terminen känner jag, vissa är förvisso borta och vi är inte så många i vår lilla del men jag vet inte. Två konserter kvar, får känna efter, det är ju roligt att sjunga för folk, men sedan tar jag nog en funderare på hur göra nästa termin. I o f är det väl roligt att sjunga, men ja, får bestämma mig. Kören är ju sådan att man kan komma och gå som man vill och jag kan träna själv så jag behöver inte vara med på alla övningar. Nåja, det blir nog bra.

Resten av veckan då? Ja i morgon är det Zumba Gold, lördag skall jag stå i vår monter på julmarknaden på handelsträdgården och på söndag har distriktet årets sista styrelsemöte med lunch så då går den dagen också. Men efter det, dags att ladda upp för jul. Bar en månad kvar nu 🙂 Då blir det snart ljusare igen ♥

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 november, 2022 i Vardagsinlägg

 

Så kom första snön för säsongen

så fredagsmorgonen bjöd på ett vitt landskap, om än tunt lager. Kallt in i märgen men nu är överdragsbyxor och varmare jacka framtagen. Onsdagsmorgon var det klipptid kl 09 och nu fick jag bort en hel del dock inte så mycket som jag trodde. Kommer väl hacka med urtunningssaxen om jag känner mig själv 🙂 Men bra grund och helt är det inte utväxt för färdig frisyr.

Beställde nya bågar igår och kommer ha progressiva glas i dem och de gamla i metall får vanliga glas med nya styrkan så nu hoppas jag att jag kan se bra igen och slippa dubbelseendet. Vänster hornhinna är ju som den är men nu är det ingen starr som stör i alla fall.

Skippade kören i måndags, var inte alls på humör. Varit en låg vecka och jag har inte tagit långpromenader på mornarna utan sovit länge och försökt skärpa upp maten lite och det har visat sig på vågen. Ätandet påverkar vågen, motionen håller kroppen i form. Ingen genväg där.

Skall sjunga på pappas kusins begravning på torsdag nästa vecka så nu pusslar jag ihop möjlighet att träna med kantorn och det får bli på måndag och snäll chef har jag så hon fixar med arbetstimmarna. Hade passat även på söndag men det krockar med bussresan till Säffle och föreställningen där.

Ja annars så rullar det på här. Mamma är i farten igen och det är skönt att se henne pigg igen men hon härjar allt bra mycket och att dra ner lite på tempot kan nog behövas, dock skiner hon som sola i ka’lsta’ och har haft det väldigt trevligt på sina möten och festligheter. Tur att någon i familjen är på partyhumör 😀

Det var väl lite kort vad som hänt sedan sist jag skrev. Är lite dålig på uppdatering för tillfället..

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 november, 2022 i Vardagsinlägg

 

Premiärkörningen

av nya tvättmaskinen är nu avklarad och oj så stor skillnad 🙂 Framförallt så kan man lita på att den inte stänger av sig lite godtyckligt under tvätten. Såg på den gamla att den var tillverkad 2007 så den har allt hängt i bra för den har gått flitigt under åren den var i tjänst. Den här har fler programval, är hur tyst som helst och hej hopp vilken centrifugering. Men man kan välja mellan 800 upp till 1700 varv, så vi får testa oss fram .Dock var det inte den maskinen vi beställde som vi fick men fanken, några hundringar mer fick det bli, orkade inte krångla och vi var inte med och hämtade då det var Vita Huset som tog med den hem då de var i stan ett par dagar och hjälpte Nathalie och W med utflytt och in i nya gemensamma lyan de har skaffat. Nästan på dagen 2 år efter att hon flyttade in i sin etta var det alltså dags. Igen, ett år bodde hon väl i den förra och ett år i första lyan med dåvarande sambon. Nu hoppas jag att det håller och de känns verkligen rätt för varandra ♥

Denna veckan har jag varit promenadflitig igen och det är skönt att ha kommit igång och lägga dagsmålet på 10 000 steg igen. Zumba i morgon som oväxling. Satt klockan på tidigare uppstigning så jag har gott om tid. Riktigt skönt med normaltid igen, nu börjar jag bli som folk igen. Jag är känslig för de här växlingarna och nej jag skiter fullständigt i ljusa kvällar. Själv föredrar jag ljus på morgonen när jag vill ut och gå. Så det så 🙂

Igår var det digitalt möte med distriktet och de föreningar som anmält sig till infoträffen. Blev lyckat och alla verkade nöjda. Det ÄR en mötesform som är här för att stanna. Speciellt som vårt distrikt är så stort och det tar runt 2 h för de som åker längst varje gång. Älgjakt, mörker, blöta och kyla så här års underlättar inte heller möjlighet och intresse att åka för folk. Stämman håller vi fysiskt men höstens aktivitet hoppas jag fortsatt blir digitalt.

Mams är i farten igen om än tröttare, det tar på krafterna och smällen var rätt rejäl. Dock segt virke och det ska väl mycket till innan hon sätter stopp för sin framfart 🙂 Men jag skäller lite på henne och det är skönt att vi bor så nära varandra så det går att ha vardagskollen också.

Nu har jag en gapande och uppfordrande kattherre här som vill ha uppmärksamhet – och knalikar. Bäst att jag gör en insats. Han har pli på sin servicepersonal 😀

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 november, 2022 i Vardagsinlägg

 

Så var snart oktober slut

Tack och lov får jag nog säga för det har varit onödigt mycket.

Men inte bara jobbigheter. Gospelfestivalen blev väldigt lyckad och SÅ härligt att vara på plats igen. Tre konserter avverkades och vår lilla fanclub var på plats alla konserter och många besökte kyrkan. På söndag skall vi sjunga igen och det blir samma uppsättning och vi får samma musiker. Hur nu en 25 personers kör och band skall få plats i den kyrkan… men det blir nog bra.

Ögat har läkt och läkaren var nöjd när jag var där. Nu ska jag få nya glasögon framöver och även mamma, hon hade för svullet öga när hon var iväg senast så det har fått läka lite mer men nästa vecka har hon tid hos min chef. Det funkar i alla fall bra att köra i mörker och blöta och möta medtrafikanterna utan att bländas.

Förra veckan klappade mamma ihop i stolen här i köket, var kallsvettig och vaxblek. Jag hämtade blodtrycksmätaren men det stod bara error och 43 i puls… det hämtade väl upp sig lite men så blev det till att hämta spyhinken och jag ringde 1177, där var det 50 min kö och på VC fanns inga tider så jag ringde 112 och de skickade ut bedömnings bilen och han tyckte det var lika bra att hon fick åka med. Hon hade gruvligt ont i vänster sida på ryggen så de misstänkte njurstensanfall. Men inget visades på prover och röntgen så det blev sjuktransport hem samma kväll. Hon var inte pigg och ont som fanken och satt väl upp hela natten. På onsdag morgon var måttet rågat för henne och då skall ni veta att hon klarar jäkligt mycket smärta och inte den som åker iväg i onödan. Så jag ringde 1177 och kom fram på 5 min, de kopplade vidare till 112 och det blev ambulans in igen med en rejäl dos morfin. Inget hittades och hon kände känslan att de trodde att hon simulerade. Men hem igen med morfin och paraflex. Hon fick tid på VC på fredagen och då hängde jag med. Först och främst var det tur att det fanns en läkare på plats över huvud taget och att det även var just den som tidigare samtalat med henne på egen uppringning om kortisonet för hennes muskelreumatism. Hon påtalade denna på akuten men inget gehör. Dock sa han direkt att det är den som gått bananas, det finns inget annat att ta på. Så hon fick öka dosen till 10 mg igen och det har repat sig, hon orkar vara uppe men inte ligga på vänstersidan, men stor skillnad kan vi lugnt säga. Det var en rejäl smäll och jag har aldrig sett henne så smärtpåverkad så det var oroligt. Tur att vi bor som vi gör så att jag kunde vara nära och syrran stötta med att handla och hämta och skjutsa. Så nu håller vi tummarna att det repar sig bra. Tur att det finns kortison, även om man ju helst inte skall behöva äta det.

Bilen är nu återställd efter närkontakten med rådjuret som jag krockade med när jag skulle ner till hudmottagningen för koll och borttagning av ena födelsemärket. Då jag fick kallese för rosacea-problematiken så var det dags att åka ner i svinottan igår och tror ni inte på fanken att det var nära att kollidera igen??? Denna gången var det den ståtliga kronhjorten som dök upp i mörkret och blötan men på höger sida och jag tvärnitade så allt for fram som var i framsätet och tack och lov för bra bromsar och bra reflexer samt att denne stora tingest hade vett att stanna till och inte gå upp på vägen. Då hade jag puls kan jag säga. Verkar vara något med bilen och hudmottagningen i kombo 🙂 Nu hoppas jag att det inte händer mer grejer. Hade lånebil i tre dagar, en Golf i modernare tappning mot den jag hade och det var najs att kunna dra på men hej hopp vad moderniteter och touchknappar det var att hitta rätt i. Var skönt att få tillbaka Fabian, den är alldeles lagom 🙂

Ja månaden har gått och i övrigt har vi det väl bra. Eva går från klarhet till klarhet, växer som människa med allt som är med travet, hon är ledare, uppskattad elev och hästskötare och jobbar med det hon älskar. Nathalie och W flyttar ihop till veckan så det är en hel del förberedelser där. Hon fyllde 22 år dagen innan mamma blev klen och då var vapensystern med dotter här så vi hade en mysig kväll. Värmde hjärtat att se henne för hon såg så nöjd och lycklig ut så jag tror hon har landat bra med honom och det är en mysig äldre lägenhet som är moderniserad.

Zumban fortsätter och jag har bytt ett par låtar så de får både en gammal goding och lite nytt. Saknade mamma i fredags men hon hade ju giltig frånvaro. Blev ett jäkla åkande i fredags. Först till stan och zumba, sedan hem direkt, fixa lunch åt oss, duscha och sedan få in mor i bilen och ner till VC i Storbyn. 20 min senare var vi på väg hem igen, jag hann landa en liten stund innan jag åkte ner till lilla ICA utanför stan där en kollega hämtade upp mig och körde mig till jobbet där chefen var kvar och sedan gick vi in till stan och mötte upp hennes dotter och tog lite kvällsmat på Phils Burger. Nytt ställe för mig, gott men vår lokala krog i lillbyn gör godare burgare om jag får säga. Därefter blev det en ny musikal som heter Café Berlin som sätts upp på Tempelriddaren i stan. Fin föreställning, smart scenografi, skicklig ensemble med ett tema som trots att det utspelar sig 1942-44 känns skrämmande aktuellt. Men en trevlig kväll.

På lördagseftermiddagen blev det till att baxa in mor i bilen igen för den sedan tidigare kallade tiden för MR-röntgen. Det gick på 20 när vi väl kom på plats och under tiden vi väntade var Eva klar med tävlingscoachningen av sina adepter på travet och mötte upp oss i entrén när jag kom rännandes med mamma som fick åka rullstol då inte orken var på topp. Hej vad det gick undan 🙂

Nu hoppas jag på att det blir en lugnare november – inte min favoritmånad, den brukar vara lång och dyster, men den får hellre vara stillsam än lika brôtig som oktober varit.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 oktober, 2022 i Vardagsinlägg

 

En bra helg

får jag nog summera. Även om jag har tagit det easy peasy för att inte anstränga ögat för mycket och hållit mig upprätt och inte haft näsan nere i backen. Det är ju som det är när det är nygjort. Ömt i ögonlocken/ögonlockskanten efter ställningen och hornhinnan känns lite men dropparna gör sig. Varje gång jag blinkar vibbar linsen lite och man märker hur ofta man flackar runt med blicken. Men det är skönt att slippa känslan av att ha bomull i ögat och nog är det klarare redan så det här kommer nog att bli mer än bra när det läkt klart och nya glas kommer i bågarna. Fick kortisondroppar, samma som jag hade när jag började behandlingen av hornhinnorna. På högerögat fick jag samma droppar i flaska som mamma hade så jag antar att vänster hornhinna är lite mer special. Det är lite smärtstillande i dem också så det blir lite skönare.

Mamma körde in till stan och hem igår em/kväll då jag skulle sjunga med gospelkören och det var skönt att kunna sitta bredvid. Dock var det inte så illa när vi åkte hem som jag trodde att det skulle vara. LED-lampor i kombo med regn är ju som det är men även om allt är så mycket ljusare nu så blir ljusbrytningen betydligt mer behaglig än tidigare när det är blött och mörkt. Mamma konstaterade dock att hon helst skippar mörkerkörning så långt det är möjligt. Men vi kom hem och det var ju tur 😀

Sånginsatsen gick finfint och ja det blir ståpäls när man är mitt i det och har publiken som extra nerv och de var med på noterna. Tror att HP var nöjd med sin kväll. Han har slitit hårt.

Nu har även programmet och artisterna för Gospelfestivalen presenterats och vi har tre konserter den 8/10. Ser verkligen fram emot det för där är vår mest entusiastiska publik på plats. Helt obeskrivlig känsla. Två års uppehåll har det varit, av kända orsaker, så jag ser verkligen fram emot den dagen.

Idag har det varit en blöt morgon då det regnade och dimman kom upp över trädtopparna över dalgången. Jag plockade med lite av varje på övervåningen och gick igenom skåpen och kastade grejer som gått ut i datum. Då började det mullra och låta konstigt så jag lystrade och funderade på vad tusan det var som lät. Höll mamma på med något på nedervåningen? Försökte lokalisera ljudet som höll i länge. Flygplan? Åska? Jordskalv? Nä kåken stod stilla men mycket märkligt ljud. Sedan kom en omgång till och då förstod vi att det var åska. Kollade appen och det visade 5 nedslag i närheten av oss. Alltså inget kabangbrak utan låååååååååååååååångt och djupt mullrande. Eva var i stallet 4 km bort och hon hade musik i öronen men märkte att det började skallra i rutorna så det hördes en bra bit. Musse kom farandes och ville in och jag fick torka av honom och så muta med knalikar. Sedan var han framför mig hela tiden när jag försökte få något gjort på övervåningen. Till slut gav han upp när jag föst undan honom nog många gånger så jag kunde städa klart.

Efter lunchen tog jag mig en 4 km-runda. Småregnade hela tiden fram tills jag tog sista stegen upp på gården igen och då sprack det upp. Solisarna behövdes men klarade det mesta av tiden utan. Har blivit ljuskänslig på ett helt annat sätt. Klarar av att sitta vid datorn i omgångar, turligt nog. Håller tummen att det bara blir bättre och bättre.

Mamma tog de fyra stygnen på mitt smalben som jag fick när han skar bort födelsemärket. En aningens mer behagligt när de försvann för de har varit vassa i ändarna. Så slapp jag åka ner till VC. Bra med en gammal syrra i familjen och nu ser hon bra igen också – turlig nog 😀 Jag har vadkompressions-”strumpa” på så det håller ihop det hela. Förhoppningsvis hämtar ”hålet” upp sig snabbare. Hudläkaren rekommenderade den och det är nog inte helt fel. Även om den är bökig att få på/av.

Allt för nu //Svejs!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 september, 2022 i Vardagsinlägg

 

Då var starren fixad

Tidig uppstigning och kl 0750 kom jag in till förberedande med droppar och lugnande tablett och kl 08:40 messade jag syrran att jag var klar. Alltså, det ÄR ingen mysig operation…. jag är extremt ljuskänslig så bara den biten att titta på vita lampan är möken. Denna gången kändes trycket mycket mer än när jag tog det högra förra året. Men det gick snabbare. Nu här fram på kvällskvisten börjar pupillen bli normalstor och det blir klarare och klarare. Då hon inte vågade mixtra med speciallins för astigmatismen då det är ett torrt och skört öga jag har med en hornhinna som har lite att önska efter alla år med obehandlad blefarit, så fick det bli en ”vanlig” och det gör ju att jag kan använda mina glasögon, vilket är bra, så får jag göra ny synkoll och fixa glasen fram i november. Nu håller det sig ju förhoppningsvis lite bättre. Slocknade tämligen omgående när jag kom hem och det gjorde gott. Hemma även i morgon så det blir lugna puckar.

Klippte av och tog in de mesta av tomatskörden igår och tog in lite till i eftermiddag, var lite lagom att komma ut men när jag hämtat posten kände jag att jag gjort rätt att vara hemma och tagit ledigt. Nu ska jag ta hand om mig och var duktig patient, droppa och vara ordningsam.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 22 september, 2022 i Vardagsinlägg

 

Solig lördag

i byn, åtminstone so far. Har städat på övervåningen och plocka om lite så det var nödvändigt. Man är där när man vaknar och går och lägger sig, annars är det sällan man går upp för trappen under dagen. Ska ta en runda i trädgården också innan det mulnar på. Det ”utlovades” moln och regn senare. Blommorna är fortfarande fina och pelargoner och rosenskäror är i sitt esse. Tre dahlior är i blom men 5 st har inte satt en enda knopp, men har fint bladverk och är stora och buskiga. Även de tre toppskotten jag tog i våras har tagit sig. Vet dock inte om de har satt bulber så de kan vinterförvaras ovan jord. Får ladda upp med tripsbekämpning inför inflytten till lilstugan av alla blommor för det lär bli tjosan när allt tas in. Men egna blandningen med vatten, bikarbonat och såpa funkar. Finns naturliga kvalsterdödare också, har klurat på dem men de kostar lite men det kan det vara värt. Ska ta en rejäl omgång nästa år för tripsen har inte släppt taget sedan fjolåret och blommor på norrsidan gillar de.

Igår var det Zumbadags och nu blir det en veckas uppehåll då jag opereras på torsdag. Då jag fick tummen ur ringde frissan och hade tur att hon jobbade in sin lunch så fick både jag och mams tid hos henne 1330 och det var verkligen behövligt. Jag formade väl till mer och fick bort ”hårkakorna” jag får vid luggen och bak på högersidan i nacken där det gärna växer till sig. Virvlar och självfall kräver jobb med plattången men hon fick en bra klippning och jag gör gärna jobbet. Även mamma blev nöjd, första gången hon klippte sig där och jag tror hon kommer fortsätta.

Valet är avgjort och jag kan inte släppa den fadda klumpen som känns i magen, tycker allt börjar eskalera både inrikes och utrikes och inget kan man göra heller, mer än att förbereda sig på det värsta känns det som. Men man är sig själv närmast och nu laddar jag inför torsdagens starroperation, ska bli SÅÅ skönt om det lyckas som jag hoppas. Visst kan det gå åt fanders, det vet jag, men som det är nu så är det svart eller grummelgult som är alternativen. Sedan hoppas jag att operationerna 2022 är klara, det har liksom varit mer än nog so far och allt på vänstersidan. Intressant.

Nu är förmiddagsfikat intaget, dags att bylsa på sig och gå ut i solen. Trevlig helg!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 17 september, 2022 i Vardagsinlägg

 

Seg morgonrunda

men den blev i alla fall av. 4 km blev det och armbandet visade bra tempo, även om det mest kändes som att autopiloten var påslagen. Väldigt lugnt ute och blev bara passerad av skolbussen på hela rundan. Skön vindstilla morgon och jag mötte nya lilla familjen på hemväg. Byns yngsta låg i vagnen och hon kom till världen för drygt en vecka sedan. De tyckte det var bra men helt klart en omställning sa lilla mor. Det är hennes första och pappans andra. Roligt när det kommer smått.

Givetvis röstades det igår och vi på landsbygden hade egen kö, som i stort sett var obefintlig så de som bor i tätorten fick vackert köa och vi andra gled förbi. Ibland är det fördel att bo på landet 🙂 Vad det blir av allt får vi väl avvakta. Men jag tillåter mig att vara lite lätt skeptisk…

Kören ikväll, inte så sugen men behöver vara med då det är releasparty för en av tenorkompisarna i slutet av månaden och vi skall vara med på ett par låtar så det behövs övas.

Igår skulle Eva ta med mor och far sin tillsammans med lille hårbollen på heden och 40 min senare kom de hem med rätt bra skörd med lingon. Mormor satte sig och rensade och några timmar senare kom de tillbaka och nu har vi två bord fulla som skall rensas.. trevliga problem. Ja jag är ju inte någon lingonmänniska men mammas ögon glittrade. I morgon blir det ju busväder så då får de blir rensning. Idag skulle Nattis komma, hon var lite familjesjuk så kanske mormor sätter även henne i arbete. Eva är ledig så hon kanske också har en stund över. Jag tog hand om gräsklippandet igår. 2,5 h tog det att åka över det hela och rackarns vad det skumpar på det nysådda områdena. Tror det är första, kanske andra, svängen jag tar på klipparen i år. Har ju inte kunnat trampa ur ordentligt med vänsterbenet och Eva har skött det mesta klippandet. Dock är hon inte lika tuff att gå intill buskar och annat så jag har fått slå med trimmern men nu är det lite ordning. Lindade upp egen trimmertråd på spolen på batteridrivna trimmern men har nu lärt mig att det inte skall vara fullt lindat. Till slut fick jag lagom mängd och det fungerade finfint. Learning by doing. As usual.

Mamma och syrran är till lilla grannstaden då mammas bil skulle besiktigas och mamma skall få sin… 5:e – tror jag – spruta. Själv skall jag packa nya ryggan och bege mig till stan. Måste ringa verkstaden också, de har inte hört av sig sedan jag skrev i torsdags.

Grannen i byn fick i uppdrag att ta hand om bocken jag klippte och han var lite skeptisk då det inte brukar vara så mycket att ta reda på men det visade sig att den var helt intakt, benen var också hela… så den var kanske bara chockad där den låg, men jag kan inte påstå att jag var säker på detta och vem vet hur det blev i skallen på den. Men den kom till användning i alla fall så den inte dog i onödan so to speak.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 september, 2022 i Vardagsinlägg

 

Vilken morgon…

Kom iväg vid 0730 och tur var väl det, eller ja, det kanske inte hade hänt om jag åkt annan tid, men small gjorde det…. hade åkt 4 km och hade rakan på ”ängarna” och plötsligt kom ett rådjur farandes från vänster. Jag tvärnitade och girade höger och rådjuret girade tillbaka, men to late, klippte bakbenen och den fick väl bilen i sidan också och for tillbaka och rullade ner i diket på sidan den kom ifrån. Men orka… där låg kraken och försökte ta sig upp och hade väl fått benen avslagna. En granne stannade och vi konstaterade att jag skulle ringa killen som äger det mesta av skogen i grannbyn. Han sa att han inte var eftersökare och jag måste ringa 11414. Ringde och hamnade förstås i telefonkö och jag såg tiden rinna iväg… skulle vara på hudmottagningen kl 09. Lagom när jag kom fram till rätt operatör så kom grannen till han jag ringde och hade bössan med sig, tack och lov. Vi kom överens med polisen att han skulle avliva den lille kraken och usch vad det small, men det kändes bra att den slapp lida. När jag lämnat mina uppgifter fick de prata med varandra och allt var klart på 15 min och jag kom på att jag måste ju kolla hur bilen ser ut. Den var rätt ok, benen hade slagit spricka spoilern och extraljuset stod lite snett men det är intakt och mest för att spoilern släppt. Päls i vattensprutet och jag har inte testat om det fungerar än. Men tagit bilder till skadeanmälan.

Bad syrran SMSa numret till CSK och jag kunde lätt klicka på länken i SMSet och ringa upp med handsfree. Växeltjejen ringde upp Hudmottagningen och meddelade att jag kunde bli 5-10 min sen. Då det är vägarbeten och skit så vågade jag inte chansa. Väl i stan var det prexis tid att parkera vid stora parkeringen vid IP och jag älgade på 20 min till sjukhuset 🙂 Med andan i halsen var jag bara 3 min sen och jag fick varva ner lite. Genomkollad och jodå, en fläck till som han inte tyckte skulle vara kvar. För att vara på säkra sidan. Så det blev bedövning och bort med den och dit med 4 stygn. Vänster ben förstås, men framsidan skenben. Resten han var osäker på dubbelkollade han med en kollega och det var OK. Ett märke mellan lill- och ringtån vill han att jag håller koll på. Alltså, hur många av er kollar om det kommer helt nya märken? Om de har varit där 1-5 år?? Inte jag… är befläckad så jag har ingen koll på alla genom åren 🙂 Nu hjälpte de mig att ta ett foto på märket och jag skall kolla det då och då.

Ja det blev en innehållsrik dag, men lite trött blir man på allt…. dock kunde det ha gått bra mycket värre och fler märken kunde varit behövliga att ta bort. Men nu vill jag att allt skall läka och slippa fler ingrepp, hur små de än må vara. Dags att hämta silvertejp och jobba lite 🙂

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 september, 2022 i Vardagsinlägg

 

Uppe i ottan

känns det som, men idag blev det ingen promenad före frukost, den tar jag när jag går till CSK från bilen och tillbaka till jobbet. Kl 9 skall jag till hudmottagningen för koll av resterande märken och så ville han se hur operationsområdet och tagstället artar sig. Kör utan omslag nu, har bara en tubifast på vaden på nätterna då kanterna är lite småkänsliga när det blir statiskt tryck. Kanske får bassning att jag har det öppet, men det har ju läkt och bara sårskorpan kvar från stygnet som låg och retade. Men SK på kirurgen säger att jag är färdig där och nu är det två veckor sedan jag var där.

Jag vad har har det varit mer sedan senaste inlägget. Jo vi fick tummen ur och kom iväg till Västerås och hälsade på moster och morbror och hann även träffa kusinen och gudsonen då vi var där och åt middag på fredagskvällen. Blev en riktigt mysig kväll och en av sommarens riktigt varma sköna kvällar. Då det var sista lediga fredagen innan Zumban drog igång så passade vi på. Veckorna går ju så jäkla snabbt.

I fredags var det alltså dags och 22 st var vi. Räknar med flera men det skulle stängas sommarstugor, det var lite ryggskott, semester och förkylningar på sina håll. På söndagen blev det en tur till Oxhälja och mamma köpte en ny bärbar korgbricka då den vi har är lite rapplig och jag hittade en ny vardagsrygga och så kom det med lite höstblomster hem.

Annars så rullar det väl på. Skrev till ögon under helgen på 1177 och kollade om jag var på väntelistan eller planeringslistan. Det dubbla svaret blev att jag var på operationsväntelistan och är prel.bokad till slutet av september så svaret var väl ja och ja? 🙂 Bara att invänta kallelse alltså. Skönt att få det här på CSK. Tur det för det är mer än suddigt nu och det går snabbt… vore najs att få det fixat innan mörkerkörningen kommer igång.

Eva är igång med terminen och jobbar och har sig med olika stalltjänster här hemma och syrran har också uppdrag då de stöttar grannen som ligger till sängs efter olyckan men det går åt rätt håll för henne om än långsamt. Tur att man hjälps åt. Byn har fått nytillskott så de fick hjälpa till med islänningarna ett par dagar tills lilla familjen kom hem ordentligt.

Nä nu måste jag åka till la stada. //Svejs!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 september, 2022 i Vardagsinlägg