RSS

Sånginsatsen

24 Nov

i kyrkan nu på förmiddagen gick bra. Sjöng You raise me up och Jag har hört om en stad ovan molnen som hon tyckte mycket om. Vi sa hejdå till pappas äldsta kusin Gerd och familjen undrade om jag kunde sjunga och det kändes bra att kunna bidra lite. Pappa hade inga syskon men de är uppväxta här i byn och alla hennes syskon var som syskon för pappa så vi har alltid umgåtts. Fick träffa henne i somras när andra systern fyllde 90 och även om minnet inte var som det varit så kände hon igen oss lite och sken upp när vi pratade om pappa och sa byns namn, Man kliver högre och högre på ålderstrappan i släkten… de gamla försvinner men det är väl så det skall vara men på något sätt känns det som att jag är en mellangeneration, fått med det gamla men har ingen direkt intresserad ungdom som är intresserade av hur det var men jag får väl hoppas att minnet är med och att man kan berätta den dag de kommer på att det finns historia som man kanske är intresserad av. Tiderna förändras det vet jag men lite sorgligt är det och jag får mer och mer känslan av att man inte har så stor roll i det stora hela. Sedan då alla funderingar på vad det är som händer omkring oss både hemmavid och i världen. Det är liksom inte så att det landar bra i magen. Ångrar du inte att du inte ”skaffat” barn är det flera som frågar mig när de hör hur gammal jag är och att jag är (som jag säger) barnfri. Nej, jag kan inte säga att jag är det, räcker mer än väl att oroa sig för hur det blir för syskon- och gudbarnen.

Begravningen blev…. lite annorlunda, minst sagt. Ordinarie präst var sjuk och den här äldre som hoppade in hade en massa saker för sig och pratade och ja det var inte någon ”vanlig” begravning direkt. Lite väl munter om vi säger så, men visst, man kan le i sorgen också. Sonen har hundar och dessa två pudlar hade fått ok från kyrkoherden att vara med. De var tysta så det var inget som störde så men ja, lite annorlunda. Generöst med tre olika sorters smörgåstårta (italiensk, skagen och rostbiff) så det blev till att ta små bitar så man kunde smaka på alla tre. Goda va di men jag är inte van att äta så fet mat… gräddtårta på det. Som sagt, vi är matfamilj och det är aldrig snålt tilltaget. Gerd var matmor av rang och det skulle alltid vara generöst med mat och kaffebröd. Så hon hade nog varit nöjd om hon sett bordet. Roligt att få träffa sina tremänningar, de är mycket yngre – eller ja numera är ju 10-15 år inte så mycket, men det blir inte att man träffas mer än på jämna födelsedagar och begravningar, typ. Fejjan är bra att ha kontakt på.

Det var ovant att höra sin röst som solist, man drunknar ju lätt i kören och hör inte sig själv på samma sätt. Saknat soloinsatserna, i kören verkar jag vara parkerad som tenor, inte lika roligt den här terminen känner jag, vissa är förvisso borta och vi är inte så många i vår lilla del men jag vet inte. Två konserter kvar, får känna efter, det är ju roligt att sjunga för folk, men sedan tar jag nog en funderare på hur göra nästa termin. I o f är det väl roligt att sjunga, men ja, får bestämma mig. Kören är ju sådan att man kan komma och gå som man vill och jag kan träna själv så jag behöver inte vara med på alla övningar. Nåja, det blir nog bra.

Resten av veckan då? Ja i morgon är det Zumba Gold, lördag skall jag stå i vår monter på julmarknaden på handelsträdgården och på söndag har distriktet årets sista styrelsemöte med lunch så då går den dagen också. Men efter det, dags att ladda upp för jul. Bar en månad kvar nu 🙂 Då blir det snart ljusare igen ♥

Annons
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 november, 2022 i Vardagsinlägg

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: