Igår eftermiddag kom snön, började som kornsnö men sedan kom det i alla fall ett par cm och orsakade rejäl halka på riksvägen. Riktigt fint när jag tittade ut genom fönstret när det var dags att knyta benhögen. I morse – not så vackert. Nu regnar det friskt och är kladdigt. Blåser rejält också så jag avser att stanna på insidan dörren denna söndag. Känns ärligt som att man bara skall härda ut ett par månader till för att se fram emot åtminstone klart väder. Sol är välkommet men är det bara torrt är jag nöjd. Dagens vädergnäll avklarat. För en stund.
Helgen har varit stillsam med småplock så tiden går. Vita Huset var här och käkade kvällsmat igår. Mamma hade överträffat sig själv vad gäller såsen till rostbiffgrytan… begriper inte hur hon lyckas. Nu är det inget vi kan få recept på då det var en mix på diverse saker som fanns kvar i kylen vad gäller ost och annat. Men jösses vad gott det blev.
Det börjar bli dags att summera 2019. Spontant känns det som ett år som tagit mer än det har gett, men jag skall ta en bakåtblick i inläggen och se om jag behöver påminnas. Fördelen med bloggen, den är kvar som en dagbok. Varit veckolånga uppehåll på sina ställen men en hum får man i alla fall.
Dagens plan är att bestämma sig för nya låten till Gold-uppvärmningen och tota ihop en koreografi som skall hålla. Annars får den gamla komma tebax
Vi har haft det jättebra och det här familjegänget innebär många skratt och gott umgänge. Mat så det räcker, mamma ni vet 🙂 Samt eländesgodiset och andra sötsaker och efterrätter. Mätt var ett konstant läge. Juldagen blev nog den mest lyckade ändå. Fram på förmiddagen pratade mamma med sin kusin i telefonen och sa att nu kom det in en silverfärgad bil på gården. Det är nog Nathalie som kommer över. De pratade klart och jag kände nervösa pirret då jag förstod att kulhemlisen anlänt. Det var inte helt säkert att det skulle gå i lås. Det ringde på dörren jag såg vem det var och sa att du har besök mamma. När ytterdörren slog igen kom hon in i tvättstugan och ja ni vet de där sekunderna när man står bredvid och man ser att det sjunker in hos henne att det hon ser faktiskt är sant och ja jag har då rakt aldrig i hela mitt liv sett mamma bli så glad, ropade rakt ut och sprang fram och gav sin bror den varmaste kram. Tänk att få vara en sådan otroligt glad julklapp ♥ Jag blev alldeles blöt i ögat och ja det här med glädjechock finns faktiskt på riktigt. Det tog en bra stund innan hon hämtade sig 🙂 ♥. Så jäkla roligt att du kom hit Kjell. Alla andra visste om det men det var inte 100% att det skulle gå i lås.
Kusinen och morbrodern fick givetvis jobba 🙂 Mamma hade fått två bänkbelysningar av syrran och mig och den ena skulle upp i köket och den andra i tvättstugan. De klurade ut hur göra med den gamla seriekopplingen och så fick mamma 4 st uttag som är lätta att sätta i kontakterna då hon inte kan titta under kanten och använda de som är infällda i armaturerna i köket. Jag hade även fått en ytterbelysning som vi skall nu har på hörnet mot grannen. Det är becksvart åt det hållet. Bra ljus och nu skall vi bara få in längden på sensorn så att den tänder sig lite tidigare när man kommer från grannens sida. Det coola med den är att den följer med i sidled när man går förbi 🙂 Jag gick runt huset på norrsidan och så fort jag stack fram huvudet så fångade den upp mig och nu ser man bra när man skall till komposten. Den funkar både i dagsljus och mörker och det är 4 olika lägen att välja. Gillar teknik jag 🙂
Vapensyster I anslöt på eftermiddagen och till kvällen skulle det givetvis vara kalkon som traditionen bjuder. När potatisen skulle koka upp satte gudsonen i kontakten för att ladda mobilen och POFF så blev det strömlöst då jordfelsbrytaren slog ifrån. Vi kan väl säga att husmor blev liiite stressad 🙂 Vi provade att slå ifrån alla säkringar dra ur kontakter och mata på säkringarna en efter en men det slog ifrån på olika. Ja men så bra då… kanske det blev något med monteringen, vad vet vi, men de tog isär och då fungerade det så att maten blev klar, vi hade flera säkringar frånslagna just in case. Alla ljus vi kunde hitta tändes och ställdes på bordet. Riktig mysfaktor. De kopplade ihop det igen på samma sätt och nu har det fungerat bra och jordfelsbrytaren verkar nöjd. Blev till att ställa alla klockradio i huset.
Blev en sväng in på jobbet i måndags då det krånglat med p-tillstånden enl fastighetsskötaren och jag ville ha detta klart så att jag kunde ha helt ledigt. Mamma var med in och hjälpte mig, en var missad, annars skulle allt vara OK. Då vi skulle hälsa på Aila innan vi for hem och fastigheten som skall ha tillstånden ligger i samma kvarter löste det sig smidigt. Jag har info-mailen i min mobilapp och har svarat på lite frågor. Det är ju hyresbetalning på G och lite frågor och efterlysning av avier. Som tur är var Teamviewer i inkopplingsläge så jag kunde lösa det snabbt. Nu var det avstängt så jag antar att någon varit på kontoret och stängt ner. Det får reda sig tills jag är på plats den 2/1. Visst kan man strunta i att svara men jag tycker att man kan svara så de får besked. Vet ju själv vad frustrerad man blir och när vi har stängt så här länge så ja. Jag har i alla fall jobbat in de 1,5 h som jag var back i kompsaldot. Är förmodligen lite för serviceinriktad – men så’n e ja’. Lunchen hos Aila blev mysig som vanlig och det är gott att ses nu när hon inte orkar vara med på Zumban för eländesryggen.
Alla åkte hem igår så nu är här väldigt tyst. Amigo kämpar på den 23/12 togs alla 32 stygnen bort men han får leva med den besvärliga tratten ett tag till. Det kliar och de slickar gärna upp det då det kan bli lite intensivt. Men det skall nog bli bra igen. Hans mage är eländig att se. Var helt öppnad så man inser vilken tur han har haft ändå.
Axeln som jag landade på den 8/12 vill inte riktigt det jag vill. Vissa vridningar tar det stopp. Får jag upp armen tar det emot när den skall ner. Frågan är om det är muskulärt eller om det är vakuum i leden så jag behöver iväg till kiropraktorn. Skall låna mammas schema med övningar tänkte jag. Behöver bli bättre till den 10/1 då jag startar upp Zumban igen.
En vansinnigt stressigt slut på arbetsveckan. Det skall aviseras och fixas med p-tillstånd mm då jag inte är på plats förrän efter nyår. Blev två timmars övertid i onsdags och torsdagen fyra timmar. Det kändes kan jag säga. Börja kl 07 och åka hem 19:30. Men så fick det bli. Jobbade lite på distans igår så jag fick nog ihop de 1,5 h som saknades i kompsaldot för att kunna nyttja och få lön två av tre dagar. Nästa år finns det i alla fall semesterdagar att plocka från. Får åka in på måndag och fixa ett par saker när vi ändå är i stan så kan jag ha lugnt samvete och släppa tankarna på stället. Slapp i alla fall jourtelefonen under helgerna. Ibland är det bra att bo en bit från stan. Brukar i o f vara lugnt men det är säkerligen dessa helger det blir krångel. Nåväl, nu är jag i alla fall ledig till den 2/1. Rätt OK vecka, jobba en dag 🙂 Misstänker dock att den blir lång den med.
Idag skall det fixas vidare, golven och det sista i pyntväg. Vi är i stort sett i hamn där och resten av det som inte hittat plats får åka in i vindsgarderoben igen. Less is more är min uppfattning.
Kusinen och gudsonen kommer i morgon kväll och gudbarnens lilla mor kommer på måndag när hon stängt Blomsterateljén – så många fina saker och hon är sååå skicklig florist och hon har bråda dagar då många har upptäckt hennes lilla ateljé. Vi skulle blivit fler som firade julen här men så blev det inte. Tråkigt. Nåväl, det blir huset nästan fullt i alla fall. Som vi vill ha det. Matplaneringen är igång men i år har vi sagt att vi håller oss till basic så vi slipper en massa rester. För min del är det viktigast att få vara tillsammans. På juldagen ansluter vapensystern och stannar kvar en natt. Så hon får vara med på kalkonmiddagen med godaste såsen som finns. Mamsen kan hon 🙂 ♥ I år skippar vi knäcken, vi fick kasta ifjol då ingen åt så den har gjort sitt. Syrran gör kola och egna kexchoklad av smörgåsrån och smält choklad. Rackarns gott. Vi har gjort Maria’s pepparkakor från scratch. Det är farmors mamma som började med dem och här hör de julen till. Skurna pepparkakor är också gott. Morbrodern är skicklig på att göra dem, men de får vi äta en annan gång. Midjemåttet och fluffet kommer säkert att öka – som vanligt. Resårbyxor är ett tips från coachen 🙂
Skrev våldsamma tomtar i rubriken. Är det bara jag som reagerat på dessa i reklamen? I den ena sågar han bort väggar och annat för att få in den stora säcken – god jul på den förödelsen. Tråkiga jag tänker, varför tar han inte ur några och går flera gånger? Således är det alltså klapparna som är viktigast och inte ett hem som är helt och inbjudande. Ingen reklam som jag hookar på. Sedan där tjejerna undrar vad man skall ge tomten. Trisslott och där kommer han farandes och kraschar julgranen. Ja jag är väl en tråkmört men ingen ho ho-snäll tomte så långt ögat når. Jo kanske den som är på lastbilen i Cola-reklamen. Det är ju de som färgsatt tomten sägs det så den måste väl vara med. Yoggi-reklamen stör mig fortfarande, med eller utan tomte. Folk blir smått dumma i huvudet och gnidna när det gäller att äta/dricka den. Visst menar de att den överträffar allt men hos mig blir det bakut. Ha ha, tror jag börjar bli en surtant så här efter att 50-strecket passerades. 😀
Nu hoppas jag att ni får en fin jul, om ni firar den eller låter den passera. Vissa samlas med familjen, några sitter ensamma eller känner sig ensamma tillsammans med folk omkring sig och önskar att man skulle ha ett val att slippa, kanske inte kan/får fira jul eller så kanske man hjälper till som volontär på olika julbord för de som är ensamma och eller hemlösa. Vi har olika förutsättningar. Men från mig till dig som läst hela vägen ner önskar jag en fin julhelg ♥
Efter ett par veckor börjar grannarna reagera på att brevlådan på utsidan lägenheten började bli full med post och reklam. Försök att ta kontakt med hemtjänsten för att höra om de hjälper honom och kanske vet om han ligger på sjukhus. Butiken där han köper sin dagliga tidning sedan många år börjar också bli oroliga och undrar. När man tittar i posten är det senast hämtat 29 nov. Bilen står på sin plats… Någon ringer polisen och efter dubbelkoll hit och dit åker de dit och hittar honom. Tyvärr avliden. Ligga nästan tre veckor innan någon hittar en och ingen har saknat eller försökt komma i kontakt. Tragiskt.
Hade en närmsgranne när jag bodde i Karlsborg som låg två veckor innanför ytterdörren. Det var från honom alla katter kom in i min lägenhet. På andra våningen. Det var många katter hos honom så katthemmet fick bråda tider. Sedan åkte hela bohaget och inredningen i containern och fraktades bort. Poff så är man borta och förhoppningsvis har man någon som minns en som person och saknar en lite i alla fall. Vi får ta hand om varandra ♥
Totalt dagvilsen för tillfället. Men ett par dagar till som tur är. Det var mer än fulla rullen idag och jag hann inte klart med någonting kändes det som. Men i morgon hoppas jag att skrivbordet kommer att synas. Dagen bara försvann.
Tisdag = Medicinpåfyllning i dosetterna – inte klokt vad man äter många piller. Hoppas att de gör nytta.
Sett att det blinkar i ljusstaken och trott att det var den på altanen. Det blinkar snabbt och nu såg jag att det är den i köksfönstret. Inga glapp, inga lampor som satt halvlösa. Lite mysko.
Amigo är piggare och väldigt snygg insvept i en T-shirt så att det inte kommer smuts på magen som är full av stygn. Han får ta ett julbad på julafton då stygnen kommer bort på måndag. Doftar inte hallon direkt. Skrattade åt honom när han var här igår. Åt och drack vatten så gott det går med tratten runt halsen och sedan skall det ju torkas och ålas på golvet. Tratten hindrar ju och han försökte och försökte, men det bara slirade 🙂 . Han slår i tratten överallt och han gillar ju att nosa på katterna, men Musse är lagom road. Han kommer ju hit för att få lugn och ro. Sedan dyker den där hårbollen upp.. fräs 🙂 Hittade honom liggandes under granen och han såg lagom road ut ha ha.
Nu är nog allt som är måsten, vissa trevliga sådana, som skall genomföras före jul avklarade så nu skall vi börja koncentrera oss på julförberedelserna. Vi får se hur många vi blir, alla är välkomna men det återstår att se vilka som dyker upp.
Dags att landa framför TVn, lär bli lätt att somna ikväll efter denna intensiva dag.
Något piggare mot förra gången vi fick se bilder. Var hungrig så maten fungerar tack och lov. Han var inte matsugen när han var på djursjukhuset. Han behöver badas men det får bli en senare historia. Han skrek troligtvis så högt under angreppet att stämbanden tog semester. Låter knorrigt när han försöker, hör lite hoppsan i tratten men den skall han förhoppningsvis snart ta bort. Vi är vana vid hans skällande så det är väldigt tyst. I morgon tas dränage och morfinplåster (han har vådligt stora pupiller) och den 23:e tar de stygnen. Så nu är det lugn och ro och läkning som gäller. Satte mig på golvet när jag kom dit och han kom fram och så fick han massage som jag vet att han älskar. Tummarna vid skuldran fram. Han vill inte sitta då såret och blåmärket under magen inte är så skönt så vi höll inte på så länge.
Idag har vi även kokat polkagrisar hos Krillan och Astrid. Tre kok blev det och nu ligger de på tork. Vi delade upp sins emellan och de själva vill inte ha så mycket – vi tog så gärna lite mer 🙂
Då laddar jag upp för sista veckan innan ledighet. Torsdag är sista dagen och sedan ledig till 2/1 när det drar igång igen. Räknade ut idag att jag har jobbat av halva tiden nu. Hej hopp, tiden går.
om att det värsta är över för lille Amigo. Syrran pratade med veterinären efter ronden och han är uppe och går, blir som en gremlin när de kollar sår och plåster, så det är gott gry i honom igen. Varit ute och kissat och svansen är lyft och ligger i sin ordinarie båge på ryggen. De har hängt rakt ner vilket visar hur han mått. De vill ha kvar honom ett dygn till då han inte äter (blir vår uppgift att se till att det kommer igång – wish us luck). Ev får de ge honom dropp så att han inte får vätskebrist. Han hämtas vid 14-tiden i morgon. Tiotusenlapparna flyger hej vilt, men de kommer täckas av förövarens matte/husses hemförsäkring och inte på Amigos då han blev anfallen.
Ser man på våra möjligheter att få gratis sjukvård kontra t ex USA som ju har det som med djuren – Försäkring?? Har du inte råd får du ingen hjälp utan det är tack och hej. Att det blev ett sådan hallaballo när Obama ville införa allmän sjukvård.. Herr Egon fanns där redan innan Stor Egon fick makten. Inte blev det bättre i alla fall.
Funderat på det här sedan en klok man sa till mig att sluta fastna i besvikelser. Eh jaha tänkte jag, det är ju inte lätt – men även om jag kände mig lite lätt provocerad av hans åsikt, så jo, det är faktiskt lätt, du väljer själv. Sedan har jag försökt se på vad som lagt sig på hög genom livet och när detta gjordes/görs upptäckte jag att jag delar upp det.
Det är detta som inlägget (romanen) kommer att handla om. Vill på en gång säga att sjukdom och annat som gör att livet får hinder givetvis påverkar känslorna. Kroppen sviker, man är besviken att inte kunna göra något och att missa massor av sådant man vill göra och på detta då en jäkla frustration. Men kanske även tacksamhet för det man orkar att göra. Själv har jag inte riktigt landat i den tacksamheten efter diagnosen, utan vad som gjort att jag inte kan, är på samma sätt, orkar på samma sätt, men en dag kanske det kommer. Den tankesnurran får jag veva några varv till. Eller kan man skita i det? Nja. Kanske fel tankeval, vad vet jag.
Klart att livet handlar om både glädje och bakslag, det hör ju till. Vissa knatar på utan större problem och vissa av oss får en råsop som får ner en på knä eller ännu värre. Om jag nu ser på livet innan råsopen har jag börjat se att jag gärna håller fast vid, eller snarare kanske fastnar i, besvikelsetankarna och låter dem styra. Hur menar du då kanske du undrar.
Att känna sig sviken eller besviken, det är två grader i helvetet anser jag. Värsta känslan som finns är att känna sig sviken och känna sorg. Det blir sår, djupa sår. Och nej, det innebär inte att man är kräsen, ointresserad eller ovillig. Snarare motvilligt samt att det faktiskt finns bakomliggande orsaker. När vi inte gärna småchansar på att inte bli sviken igen. Ibland vågar man och det blir bra eller så brakar det åt fanders igen och då blir det ännu svårare att ta steget nästa gång och tillslut, helt enkelt ger upp. Då blir det vådligt provocerande när någon hurtig kommentar kommer om att Ja men på det igen bara. Friskt vågat, hälften vunnet. Nä det är inte bara. Flera gånger har det gjort att jag avstår från vissa saker. Övat upp min skanningsförmåga att känna av vem jag kan lita på eller inte. Ha ryggen fri. Vissa sätter på sig rustningen. Detta är svårt då jag är från en varm familj som gärna tar till sig människor och tror de flesta om gott, alla har väl sina fördelar. Kärlek, arbete, fritidsaktiviteter, bekanta. Ja livet erbjuder ju som bekant både glädje, svek och besvikelser. Valet att inte fastna i detta är verkligen ingen kvickfix, absolut inte. En svår nöt att knäcka, men jobbet behöver göras.
Besvikelser då? Ja här är det en hel del som vi – om man skall tro honom – fastnar i. Och visst har han rätt. Tankar som: Det har jag provat, det är ingen idé att prova igen. Hur många gånger har man inte tänkt besvikelsetanken och gått efter den? Självbevarelsedrift kan jag tänka. Dock lägger jag nog självbevarelsen biten i korgen för svek. I besvikelser lägger jag mer: Jaha, nehej, skit i det då, hur kan du inte förstå/höra vad jag säger? Otacksamma människa, är detta tacken?. När man tror att någon skall det eller det och så inte blir fallet. Jobbet man inte fick, jobbet man fick lämna, kärleken som aldrig blev av, när det man gör inte passar, missade evenemang, misslyckad bakning/matlagning, något går sönder, avbokade besök, favoritlaget förlorar, fel låt vann, nej jag vann inga miljoner denna gång heller, mitt parti vann inte valet, polisen lyckas inte hålla ordning, politikerna… ja här finns mycket, nedläggningar, folk får inte hjälp osv osv osv. Vissa saker i detta innehåller säkerligen svek och gör att de gör mer avtryck i själen än att bara bli besviken. Världen förgiftas, isen smälter, folkrörelser startar – inget händer.
Lite Tage Danielsson-klass på den här monologen.
Visst låter det som ett energigivande känslor som stärker oss?? (ironi) Offerkoftan blir rätt sur, blöt och tung att kränga av sig. Måhända att det är en känsla som är lättare att känna sig van vid än att gå runt och känna sig lycklig? Förhoppningsvis kan vi åtminstone känna oss nöjda.
Erkänner att jag har låtit mig låsas i besvikelser och jag på vägen blivit funtad så att jag väljer att släppa och gå. Utan mankemang. Är jag feg som inte tar striden? Passar det inte så går jag, även om jag många gånger försökt och slår knut på mig själv innan jag kommer till det läget. Speciellt när det är något som är roligt och andra lyckas ta glädjen ifrån. Jag har alltid mig själv med mig och de andra får stå kvar. Ibland får jag tillfälle att få in en fem-etta när läget har kommit och hugga kniven i bordet. Då mår man liiiite bättre att få göra sitt statement.
Ofta har jag känt att jag aldrig är i fas med andra och det är som att jag står och tittar in genom ett staket och känner att jag inte är med. Fick mig en tankenöt när en annan klok person sa – Men du, det kanske är så att de andra inte hinner hänga med i dina svängar och tempo? Den vinklingen hade jag inte haft tidigare. Se sin egen roll. Självklart måste man det.
Nåväl, bli medveten är väl steg ett kan jag tro. Därefter försöka se på sig själv utifrån – usch vad jobbigt 😀 – och se vad som man fastnat i och framförallt, se det positiva och vad jag faktiskt kan och är bra på. Detta kan provocera många som inte känner sig säkra och stör sig och vill klämma åt en och så är man inne i cirkeln igen. Alla gånger är det ju inte min egen förskyllan att svek och besvikelser uppstår. Vissa strider är ingen idé att ta, så är det bara. Men oj vad skön känsla när man orkat och lyckats.
Är världen enbart elände? I min mening har media extrem stor inflytelse i allt elände som rapporteras, som gör att tron om framtiden inte känns tjoho eller vad är det för vits? ”Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall”? Läste någonstans att människohjärnan absorberar och minns negativa händelser mycket lättare än de goda. Detta gör att vi låter oss – som jag ser det – bli/är manipulerade att tro att världen går åt håvitte och det är upp till media hur länge en nyhet är en smaskig nyhet. Detta klet är det också lätt att fastna i. Eländes elände.
Dock, mitt i allt detta som passerat so far i livet, så har jag, allt som oftast, försökt vara glad och positiv. Ibland har det varit en glad mask då det har förväntats av en.
50-årsstrecket innebar ju diagnos och de kommer ta sin lilla stund att slicka sår av besvikelser som kommit i samband med detta med att inte känna igen sig själv. Svek är en stor känsla i det här och besvikelser har följt där jag fått ”hjälp” (alltså inte) där man borde fått hjälp och stöd Det har å andra sidan tagit fram en kampanda och hjälp till självhjälp och idag står jag på en plattform där jag på egen hand har uteslutit saker och kommer – tills jag kan bli överbevisad av dem – gå på min magkänsla att jag har rätt. Den acceptansen har äntligen infunnit sig.
Det är väl kanske detta som är en ”50-årskris” – se att livet har gått och att man – rent logiskt – har mindre tid kvar än vad man hittills har levt. Vad hände liksom? Jag vet nu att jag är frisk, förutom att dimman i skallen finns där p g a medicinen, varpå jag fullt och fast tror på att det är biverkningarna som visar sig. Även om jag, enligt neurologen, har symptom/biverkning som ingen i hela världen någonsin har haft på den medicinen… hur nu hon vet det kan man undra. Vi får se vem som har rätt. Hon anser mig vara besvärlig, men det är ju trots allt jag som har besvären.
Livet måste ju levas, inte bara låta passeras. Om det går. Tjohej. Dags att bena upp och se vilka saker som kan/bör släppas, vilka som kan stärka och hjälpa mm. Får suga på den karamellen. Den kloke mannen har rätt i sak. Behöver vi verkligen fastna? Kanske ”bara” är att kliva ur hinken med klet, lägga på locket, släppa, låta den stå, gå vidare och inte se bakåt.
Har du läst/skrollat så här långt tackar jag för att du orkat hänga med till punkt i denna, kanske smått svamliga, roman. 🙂
TANKESMEDJAN 